1 Högt ärade Theofilos, många har åtagit sig att sammanställa en skildring av de händelser som har fått sin uppfyllelse ibland oss.
2 Dessa händelser har meddelats oss av de som från början var ögonvittnen och ordets tjänare.
3 Efter att noga ha satt mig in i allt från början har jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig,
4 så att du ska förstå hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.
5 I de dagar då Herodes var kung i Judeen fanns det i Avias tjänsteavdelning en präst vid namn Sakarias. Hans hustru var av Arons ätt och hette Elisabet.
6 De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oklanderligt efter alla Herrens bud och föreskrifter.
7 Men de hade inga barn eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren.
8 En gång när turen kom till Sakarias tjänsteavdelning och han fullgjorde sin prästtjänst inför Gud
9 hände sig vid den sedvanliga lottningen att han fick uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen.
10 Allt folket stod utanför och bad vid timmen för rökoffret.
11 Då visade sig för honom en Herrens ängel som stod till höger om rökelsealtaret.
12 Sakarias blev mycket oroad vid denna syn och han överväldigades av fruktan.
13 Men ängeln sa: "Var inte rädd, Sakarias, för din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Johannes.
14 Du ska bli innerligt glad, ja, många kommer att glädjas över hans födelse,
15 för han ska bli stor inför Herren. Han ska inte dricka vin och starka drycker, och redan i moderlivet ska han bli fylld av den helige Ande.
16 Och många av Israels söner ska han vända om till Herren, deras Gud.
17 Han ska gå framför Herren i Elias ande och kraft för att vända fädernas hjärtan till barnen och de olydiga till de rättfärdigas sinnelag, så att Herren får ett förberett folk."
18 Då sa Sakarias till ängeln: "Hur ska jag få visshet om det här? Jag är ju gammal och min hustru är till åren."
19 Ängeln svarade: "Jag är Gabriel, som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta goda budskap.
20 Och nu ska du bli stum och inte kunna tala förrän den dag detta sker eftersom du inte trodde på mina ord som ska uppfyllas när tiden är inne."
21 Folket stod och väntade på Sakarias och förvånade sig över att han dröjde så länge inne i templet.
22 När han kom ut var han oförmögen att tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem, och förblev stum.
23 Och när dagarna för hans tjänstgöring var slut begav han sig hem.
24 Efter dessa dagar blev hans hustru Elisabet havande och drog sig undan i fem månader. Hon tänkte:
25 "Detta har Herren gjort med mig när han såg till mig och tog bort min vanära bland människor."
26 Då Elisabet var i sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till staden Nasaret i Galileen,
27 till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef som var av Davids ätt. Och jungfruns namn var Maria.
28 Han kom in och sa till henne: "Gläd dig, du benådade. Herren är med dig."
29 Men hon blev förskräckt vid hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda.
30 Då sa ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria, för du har funnit nåd hos Gud.
31 Lyssna, du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus.
32 Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron.
33 Han ska regera över Israels folk för evigt, och hans välde har inget slut."
34 Maria sa till ängeln: "Hur ska detta kunna ske, då ingen man har rört mig?"
35 Ängeln svarade: "Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft omsluta dig. Därför ska också det heliga barnet kallas Guds Son.
36 Även din släkting Elisabet ska på sin ålderdom få en son. Hon som kallades ofruktsam är nu i sjätte månaden,
37 ty för Gud är ingenting omöjligt."
38 Maria sa: "Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig efter ditt ord." Och ängeln lämnade henne.
39 I de dagarna skyndade Maria till en stad i Juda bergsbygd
40 och gick in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet.
41 När Elisabet hörde Marias hälsning spratt barnet till inom henne, och hon blev fylld av den helige Ande
42 och ropade högt: "Välsignad är du bland kvinnor, och välsignat är barnet inom dig!
43 Men vem är jag, att min Herres mor kommer till mig?
44 För när ljudet av din hälsning nådde mina öron spratt barnet till i mig av glädje.
45 Och salig är hon som trodde, för det som Herren har sagt henne ska uppfyllas."
46 Då sa Maria:"Min själ upphöjer Herren,
47 och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare,
48 för han har sett till sin tjänarinnas ringhet. Nu ska härefter alla släkten kalla mig salig.
49 Den Mäktige har gjort stora ting med mig, hans namn är heligt.
50 Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som fruktar honom.
51 Han har utfört väldiga gärningar med sin styrka. Han skingrade dem som hade högmodiga hjärtan och sinnen.
52 Han störtade härskare från deras troner, och upphöjde ringa män.
53 Han mättade hungriga med sitt goda, och sände rika tomhänta bort.
54 Han tog sig an sin tjänare Israel, i åminnelse av sin barmhärtighet
55 mot Abraham och hans ättlingar till evig tid. Detta enligt sitt löfte till våra fäder."
56 Maria stannade hos Elisabet omkring tre månader och återvände sedan hem.
57 Så kom tiden för Elisabet då hon skulle föda, och hon födde en son.
58 Och hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne stor barmhärtighet, och de delade hennes glädje.
59 På åttonde dagen kom de för att omskära barnet, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far.
60 Men hans mor svarade: "Nej, han ska heta Johannes."
61 De sa till henne: "Ingen i din släkt bär det namnet."
62 Med tecken frågade de hans far vad han ville att barnet skulle heta.
63 Då bad han om en tavla och skrev: 'Johannes är hans namn,' och alla häpnade.
64 Omedelbart öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och lovprisa Gud.
65 Fruktan kom över alla kringboende, och i hela Judeens bergsbygd omtalades detta.
66 Alla som hörde det tog det till hjärtat och sa: ”Vad ska det bli av detta barn?” För Herrens hand var med honom.
67 Och hans far Sakarias blev fylld av den helige Ande och profeterade:
68 "Lov och pris till Herren, Israels Gud, som har besökt och befriat sitt folk.
69 Han har upprest en mäktig Frälsare i sin tjänare Davids ätt,
70 så som han lovat sedan urminnes tid genom sina heliga profeter:
71 att frälsa oss från våra fiender och från alla dem som hatar oss.
72 Han ville visa barmhärtighet mot våra fäder och tänka på sitt heliga förbund,
73 den ed han gav vår fader Abraham:
74 att vi frälsta ur våra fienders hand skulle få tjäna honom utan rädsla,
75 i helighet och rättfärdighet inför honom under alla våra dagar.
76 Och du, barn, ska kallas den Högstes profet, för du ska gå före Herren och bana väg för honom
77 och ge hans folk kunskap om frälsning i deras synders förlåtelse.
78 Detta ske ske tack vare vår Guds innerliga barmhärtighet, genom vilken en soluppgång från höjden ska besöka oss,
79 för att stråla över dem som sitter i mörker och dödsskugga och leda våra fötter in på fredens väg."
80 Och barnet växte och blev stark i anden. Han vistades i öde trakter till den dag då han skulle träda fram för Israel.