1 Jesus kallade till sig de tolv och gav dem makt och auktoritet över alla demoner och till att bota sjukdomar.
2 Och han sände ut dem för att förkunna Guds rike och bota de sjuka.
3 Han sa till dem: "Ta ingenting med er på vägen, varken stav eller väska, varken bröd eller pengar, inte heller dubbla långskjortor.
4 När ni kommer in i ett hus så stanna där tills ni går vidare.
5 Och då man inte välkomnar er, lämna den staden och skaka bort dammet från era fötter till ett vittnesbörd mot dem."
6 De gav sig av och vandrade från by till by och förkunnade evangeliet och botade sjuka överallt.
7 Tetrarken Herodes fick höra om allt som hände och visste inte vad han skulle tro. Några påstod nämligen att Johannes hade uppstått från de döda,
8 andra att Elia hade uppenbarat sig och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått.
9 Herodes sa: "Jag lät halshugga Johannes. Vem är då han som jag hör sådant om?" Och han ville gärna träffa Jesus.
10 Apostlarna kom tillbaka och berättade för Jesus allt vad de hade gjort. Han tog dem med sig och drog sig undan mot en stad som heter Betsaida.
11 Men folket fick veta det och följde efter honom. Han välkomnade dem och talade till dem om Guds rike och botade dem som behövde bli friska.
12 Vid dagens slut kom de tolv och sa till honom: "Sänd i väg folket så att de kan gå till byarna och gårdarna häromkring och skaffa mat och husrum. Här är vi ju på en ödslig plats."
13 Han sa: "Ni kan ge dem att äta." De svarade: "Vi har bara fem bröd och två fiskar, om vi nu inte ska gå och köpa mat åt alla dessa människor."
14 För det var ungefär fem tusen män. Men han sa till sina lärjungar: "Få dem att slå sig ner i grupper på omkring femtio."
15 De gjorde så, och fick alla att slå sig ner.
16 Jesus tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och bad välsignelsebönen över dem. Och han bröt bröden och gav åt lärjungarna för att de skulle dela ut till folket.
17 Alla åt och blev mätta, och de bitar som blev över samlades ihop, tolv korgar.
18 Det hände en gång när Jesus bad ensam och lärjungarna var hos honom att han frågade dem: "Vem säger folket att jag är?"
19 De svarade: "Johannes Döparen, andra säger Elia och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått."
20 Han sa: "Men vem säger ni att jag är?" Petrus svarade: "Du är Guds Kristus."
21 Då förbjöd han dem strängt att tala om detta för någon
22 och sa: "Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Och han måste bli dödad och på tredje dagen uppstå."
23 Han sa till alla: "Om någon vill bli min efterföljare måste han försaka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.
24 För den som vill frälsa sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull ska frälsa det.
25 För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men mister eller förlorar sig själv?
26 Den som skäms för mig och mina ord, honom ska Människosonen skämmas för när han kommer i sin och Faderns och de heliga änglarnas härlighet.
27 Jag säger er sanningen: Några av de som står här ska inte smaka döden förrän de får se Guds rike."
28 Omkring åtta dagar efter att Jesus sagt detta tog han med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be.
29 Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev skinande vita.
30 Plötsligt var där två män samtalande med honom. Det var Mose och Elia
31 som visade sig i härlighet och talade om hans bortgång som han skulle fullborda i Jerusalem.
32 Petrus och de andra sov tungt, men när de vaknade såg de Jesu härlighet och de båda männen som stod tillsammans med honom.
33 När dessa skulle skiljas från honom sa Petrus till Jesus: "Mästare, det är ljuvligt för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Han visste inte vad han sa.
34 Medan han talade kom ett moln och sänkte sig ner över dem, och lärjungarna blev förskräckta när dessa trädde in i molnet.
35 Och ur molnet kom en röst: "Det här är min Son, den Utvalde, lyssna till honom."
36 Och när rösten hade ljudit stod Jesus där ensam. Lärjungarna höll tyst och berättade inte för någon under dessa dagar vad de hade sett.
37 När de dagen därefter kom ner från berget mötte honom mycket folk.
38 Och en man ropade ur folkhopen: "Lärare, jag ber dig att se till min son, den ende jag har.
39 En ande tar helt över honom och plötsligt skriker han till och den sliter i honom så att munnen fradgas. Den misshandlar honom och släpper honom knappt.
40 Jag bad dina lärjungar att kasta ut den, men de kunde inte."
41 Jesus svarade: "Du perversa släkte utan tro, hur länge ska jag vara hos er och stå ut med er? För hit din son."
42 Medan pojken ännu var på väg kastade demonen honom till marken och ryckte våldsamt i honom. Men Jesus talade strängt till den orena anden och botade pojken och gav honom tillbaka till hans far.
43 Och alla häpnade över Guds väldighet.Medan alla förundrade sig över allt som han gjorde sa han till sina lärjungar:
44 "Ni ska lyssna mycket noga till de ord jag nu säger: Människosonen ska överlämnas i människors händer."
45 Men de förstod inte vad han sa, och det var fördolt för dem så att de inte skulle begripa det. Och de vågade inte fråga honom om detta uttalande.
46 Lärjungarna började tvista om vem som var den störste av dem.
47 Jesus visste vad de tänkte i sina hjärtan. Han tog ett barn och ställde det bredvid sig
48 och sa till dem: "Den som välkomnar det här barnet i mitt namn välkomnar mig. Och den som välkomnar mig välkomnar honom som har sänt mig. För den som är minst bland er alla, han är stor."
49 Johannes sa: "Mästare, vi såg en man som kastade ut demoner i ditt namn och försökte hindra honom eftersom han inte följde med oss."
50 Jesus sa till Johannes: "Hindra honom inte, för den som inte är emot er är för er."
51 När tiden var inne då han skulle tas upp till himlen vände han sitt ansikte mot Jerusalem för att gå dit.
52 Han sände budbärare framför sig och de gav sig i väg och gick in i en samarisk by för att förbereda hans ankomst.
53 Men folket ville inte välkomna honom eftersom han var inställd på att gå till Jerusalem.
54 Hans lärjungar Jakob och Johannes såg det och sa: "Herre, vill du att vi ska kalla ner eld från himlen som utplånar dem?"
55 Men han vände sig om och tillrättavisade dem.
56 Och de gick vidare till en annan by.
57 Medan de vandrade på vägen sa någon till honom: "Jag vill följa dig vart du än går."
58 Jesus sa till honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot."
59 Till en annan sa han: "Följ mig." Men han svarade: "Herre, låt mig först gå och begrava min far."
60 Jesus sa: "Låt de döda begrava sina döda, men gå du och förkunna överallt Guds rike."
61 En annan sa: "Herre, jag vill följa dig, men låt mig först ta farväl av min familj."
62 Men Jesus sa till honom: "Ingen som har satt handen till plogen och ser sig tillbaka passar för Guds rike."