1 Det osyrade brödets högtid som kallas påsk närmade sig.
2 Översteprästerna och de skriftlärda sökte finna något sätt att göra sig av med Jesus eftersom de var rädda för folket.
3 Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv.
4 Han gick och talade med översteprästerna och officerarna om hur han skulle kunna överlämna Jesus åt dem.
5 De blev glada och lovade att ge honom pengar.
6 Judas samtyckte och sökte nu ett lämpligt tillfälle att överlämna honom åt dem utan att folk var närvarande.
7 Så kom den dag i det osyrade brödets högtid när påskalammet skulle slaktas.
8 Då sände Jesus i väg Petrus och Johannes och sa: "Gå och förbered den påskmåltid vi ska äta."
9 De frågade honom: "Var vill du att vi ska förbereda den?"
10 Han svarade: "När ni kommer in i staden ska en man möta er som bär en vattenkruka. Följ honom till det hus där han går in
11 och säg till husbonden: 'Läraren frågar dig: Var finns det gästrum där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?'
12 Han ska då visa er ett stort rum på övervåningen som står färdigt. Där ska ni förbereda."
13 De gick och fann att det var som han hade sagt. Och de förberedde för påskmåltiden.
14 När timmen var inne lade sig Jesus till bords tillsammans med apostlarna.
15 Han sa till dem: "Jag har innerligt längtat efter att få äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar,
16 för jag säger er att jag kommer inte att äta det mer förrän det får sin fullbordan i Guds rike."
17 Och han tog en bägare, bad tackbönen och sa: "Tag detta och dela mellan er.
18 För jag säger er att från denna stund ska jag inte dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer."
19 Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sa: "Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig."
20 Och likaså tog han bägaren efter måltiden och sa: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er.
21 Men lyssna, den som förråder mig har sin hand här på bordet med mig.
22 För Människosonen går bort som det är bestämt, men det blir hemskt för den människa som förråder honom."
23 Då började de diskutera med varandra vem av dem som skulle komma att göra detta.
24 Det uppstod också en tvist bland dem om vem som kunde anses vara störst.
25 Då sa Jesus: "Folkens kungar härskar över sina folk, och de som har makten kallar sig välgörare.
26 Men ni ska inte bete er så, utan den störste bland er ska vara som den yngste och ledaren ska vara som tjänaren.
27 För vem är störst, den som ligger till bords eller den som tjänar? Det är den som ligger till bords, eller hur? Men jag är mitt ibland er som en tjänare.
28 Ni är de som har stannat kvar hos mig under mina frestelser.
29 Och liksom min Fader har tilldelat kungadöme åt mig så tilldelar jag det åt er,
30 för att ni ska få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och sitta på troner och döma Israels tolv stammar.
31 Simon, Simon, lyssna. Satan har begärt att få skaka om och pröva er.
32 Men jag har bett för dig att du inte ska förlora din tro. Och när du har vänt tillbaka, så styrk dina bröder."
33 Petrus sa: "Herre, med dig är jag redo att gå både i fängelse och i döden."
34 Jesus svarade: "Petrus, jag säger dig, tuppen ska inte gala i dag förrän du tre gånger förnekat att du känner mig."
35 Och han sa till dem: "När jag sände er utan börs, väska och sandaler, saknade ni något?" De svarade: "Ingenting."
36 Då sa han: "Men nu ska den som har en börs ta den med sig, likaså den som har en väska. Och den som inte har något svärd ska sälja sin mantel och köpa ett.
37 För jag säger er att detta skriftens ord måste uppfyllas i mig: Han blev räknad bland laglösa. För det som är skrivet om mig har en fullbordan."
38 De sa: "Herre, här är två svärd." Han svarade dem: "Det räcker."
39 Och Jesus bröt upp och gick som han brukade till Olivberget, och lärjungarna följde honom.
40 När han kom till platsen sa han: "Be att ni inte kommer i frestelse."
41 Och han gick avsides ungefär ett stenkast ifrån dem, föll på knä och bad:
42 "Fader, om du vill, ta denna bägare ifrån mig. Men ske inte min vilja utan din." [
43 En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft.
44 Han greps av ångest och bad alltmer innerligt, och svetten blev som blodsdroppar som föll ner på marken.]
45 När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av sorg.
46 Och han sa: "Varför sover ni? Res er upp och be att ni inte kommer i frestelse."
47 Medan han ännu talade kom plötsligt en folkhop. Han som hette Judas, en av de tolv, ledde dem, och han gick fram till Jesus för att kyssa honom.
48 Jesus sa till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?"
49 När de som stod omkring Jesus såg vad som höll på att hända frågade de: "Herre, ska vi slå till med svärd?"
50 Och en av dem slog till mot översteprästens slav och högg av honom högra örat.
51 Men Jesus sa: "Det är nog nu!" Och han rörde vid hans öra och helade honom.
52 Sedan sa Jesus till de överstepräster och officerare för tempelvakten och äldste som hade kommit ut mot honom: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar.
53 Dagligen var jag hos er i templet, och ni grep mig inte. Men detta är er stund, och mörkret har makten."
54 Då grep de Jesus och förde honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd.
55 Mitt på gården tände de upp en eld och slog sig ner omkring den. Petrus satte sig mitt ibland dem.
56 En tjänsteflicka fick se honom sitta där vid elden. Hon stirrade på honom och sa: "Han där var också med honom."
57 Men han nekade och sa: "Kvinna, jag känner honom inte."
58 Strax därefter fick en man syn på honom och sa: "Du är också en av dem." Men Petrus svarade: "Människa, det är jag inte alls."
59 Ungefär en timme senare var det en annan som försäkrade: "Visst var även han med honom! Han är ju också från Galileen."
60 Men Petrus sa: "Människa, jag vet inte vad du pratar om." Och i det ögonblick han sa det gol en tupp.
61 Herren vände sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg Herrens ord, hur han hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i dag ska du tre gånger förneka mig."
62 Och han gick ut och grät bittert.
63 De män som bevakade Jesus hånade honom medan de misshandlade honom.
64 De täckte hans ansikte och sa: "Profetera! Vem var det som slog dig?"
65 Och hädelserna haglade över honom.
66 När det blev dag samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. De förde honom till deras rådsplats
67 och sa: "Är du Kristus, så säg det!" Han svarade: "Om jag säger er det kommer ni inte att tro,
68 och om jag frågar er kommer ni inte att svara.
69 Men härefter ska Människosonen sitta på Guds den Mäktiges högra sida."
70 Då frågade alla: "Är du alltså Guds Son?" Han svarade dem: "Ni säger själva, att Jag Är."
71 De sa: "Vad ska vi med vittnesmål till? Vi hörde ju själva från hans egen mun."