1 Det hände i de dagarna att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.
2 Detta var den första skattskrivningen och den hölls när Quirinius var ståthållare över Syrien.
3 Alla gav sig då i väg för att skattskriva sig var och en till sin stad.
4 Även Josef gav sig av, från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och ätt. Han for dit
5 för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var med barn.
6 När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda.
7 Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget.
8 I samma trakt befann sig några herdar som låg ute och vaktade sin hjord om natten.
9 Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet strålade omkring dem, och de blev alldeles skräckslagna.
10 Men ängeln sa: "Var inte rädda. Lyssna, jag förkunnar ett gott budskap till er om en stor glädje för hela folket.
11 För i dag har i Davids stad en Frälsare blivit född åt er. Han är Kristus, Herren.
12 Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba."
13 Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
14 "Ära till Gud i höjden, och fred på jorden till de människor han tycker om."
15 När änglarna hade lämnat dem och farit till himlen sa herdarna till varandra: "Låt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta."
16 De skyndade i väg och fann Maria och Josef, och barnet som låg i krubban.
17 När de hade sett honom, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn.
18 Alla som hörde det förundrade sig över herdarnas berättelse.
19 Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.
20 Och herdarna återvände medan de prisade och lovade Gud för allt de hade hört och sett. Allt var så som det hade sagts dem.
21 När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras fick han namnet Jesus, det namn ängeln gav honom innan han blev avlad i moderlivet.
22 När tiden kom för deras rening enligt Mose lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren
23 - som det är skrivet i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet ska vara helgad åt Herren -
24 och för att offra ett par turturduvor eller två unga duvor, enligt vad som är sagt i Herrens lag.
25 Det fanns en man i Jerusalem vid namn Symeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom.
26 Det hade uppenbarats för honom av den helige Ande att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Kristus.
27 Han kom i Anden till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som var sed enligt lagen,
28 tog Symeon honom i sina armar och lovprisade Gud och sa:
29 "Härskare, nu låter du din tjänare gå bort i frid, i enlighet med ditt ord.
30 För mina ögon har sett din frälsning
31 som du har berett inför alla folks åsyn,
32 ett ljus till uppenbarelse för hednafolken och till härlighet för ditt folk Israel."
33 Hans far och mor förundrade sig över det som sades om honom.
34 Och Symeon välsignade dem och sa till hans mor Maria: "Lyssna, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker motstånd.
35 Detta för att det ska uppenbaras vad många människor tänker i sina hjärtan. Också genom din själ ska det gå ett svärd."
36 Där fanns även en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var mycket gammal. Hon hade levt sju år med sin man efter sitt giftermål
37 och sedan varit änka i åttiofyra år. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag.
38 Just i den stunden kom hon fram och tackade Gud och talade om honom för alla som väntade på Jerusalems befrielse.
39 När Josef och Maria hade fullgjort allt i enlighet med Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen.
40 Pojken växte och fylldes av kraft och visdom, och Guds välbehag var över honom.
41 Varje år vid påskhögtiden begav sig hans föräldrar till Jerusalem.
42 Även när han var tolv år begav de sig upp till högtiden som seden var.
43 Då festdagarna var över och de vände hem stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem och hans föräldrar var ovetande om det.
44 I tron att han var med i ressällskapet gick de en hel dag och sedan började de söka efter honom bland släktingar och bekanta.
45 När de inte fann honom återvände de till Jerusalem och letade efter honom.
46 Efter tre dagar fann de honom i templet där han satt mitt ibland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor till dem.
47 Alla som hörde Jesus häpnade över hans förstånd och hans svar.
48 När föräldrarna såg honom blev de bestörta och hans mor sa till honom: "Barn, varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har letat efter dig och varit så oroliga."
49 Han sa till dem: "Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste vara i min Faders hus?"
50 Men de förstod inte vad han sa till dem.
51 Och han följde med dem ner till Nasaret, och underordnade sig dem i allt. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta.
52 Och Jesus växte till i visdom och ålder, och var mycket omtyckt av Gud och människor.