20 Så han bröt upp och kom till sin far. Han var ännu långt borta när hans far fick se honom och greps av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom.
21 Sonen sa till honom: 'Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag förtjänar inte längre att kallas din son.'
22 Men fadern sa till sina slavar: 'Fort, ta fram den finaste dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och sandaler på hans fötter.
23 Och hämta gödkalven och slakta den, så ska vi äta och fira,
24 för min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är funnen.' Och firandet började.
25 Men hans äldre son var ute på ägorna. När han var på väg hem och närmade sig huset hörde han musik och dans.
26 Han kallade då till sig en av tjänarna och undrade vad det var frågan om.