1 Vid den tiden fick tetrarken Herodes höra ryktet om Jesus,
2 och han sa till sina tjänare: "Det är Johannes Döparen. Han har uppstått från de döda och därför verkar sådana krafter i honom."
3 Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda och fängsla honom på grund av Herodias, som var gift med hans bror Filippos.
4 För Johannes hade sagt till Herodes: "Det är inte tillåtet för dig att ha henne."
5 Herodes ville döda honom men vågade inte för folket, som höll Johannes för en profet.
6 Så kom Herodes födelsedag och Herodias dotter dansade inför alla. Herodes blev mycket förtjust
7 och lovade högtidligt att han skulle ge henne vad hon än begärde.
8 Hon uppmanades då av sin mor att säga: "Ge mig här på ett fat Johannes Döparens huvud."
9 Kungen blev bedrövad, men för löftets och gästernas skull befallde han att så skulle ske.
10 Och han lät halshugga Johannes i fängelset.
11 Man bar in Johannes huvud på ett fat och gav det åt flickan, och hon bar det till sin mor.
12 Johannes lärjungar kom och tog den döda kroppen och begravde den. Sedan gick de och berättade allt för Jesus.
13 När Jesus hörde detta for han därifrån med båt till en ödslig plats där han kunde vara ensam. Men folket fick höra det och följde efter honom till fots från städerna.
14 När han steg ur båten fick han se en stor folkskara, och han greps av medlidande med dem och botade de som var sjuka.
15 På kvällen kom lärjungarna till honom och sa: "Platsen här är så ödslig och det är redan sent. Låt folket gå in i byarna för att köpa sig mat."
16 Men Jesus sa: "De behöver inte gå härifrån, ni kan ge dem att äta."
17 De svarade: "Vi har bara fem bröd och två fiskar här."
18 Han sa: "Ge dem till mig."
19 Sedan sa han åt folket att sätta sig ner i gräset. Och Jesus tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och bad välsignelsebönen. Och han bröt bröden och gav dem till lärjungarna, som gav vidare till folket.
20 Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop tolv fulla korgar av de bitar som blev över.
21 De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.
22 Strax därefter sa Jesus bestämt åt sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara till andra sidan sjön medan han sände i väg folket.
23 Därefter gick han upp på berget för att få vara för sig själv och be. När det blev kväll var han ensam där.
24 Båten befann sig redan ett par kilometer från land och var hårt ansatt av vågorna eftersom vinden låg emot.
25 Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön.
26 När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och sa: "Det är en vålnad," och de skrek av rädsla.
27 Men Jesus sa genast: "Lugna er, det är jag. Var inte rädda."
28 Petrus sa: "Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet."
29 Han sa: "Kom." Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus.
30 Men när han såg den starka vinden blev han rädd, och då han började sjunka ropade han: "Herre, hjälp mig!"
31 Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom och sa: "Din tro är liten. Varför tvivlade du?"
32 De steg i båten och vinden lade sig.
33 Och de som var i båten tillbad honom och sa: "Du är verkligen Guds Son."
34 Väl på andra sidan lade de till vid Gennesaret.
35 Männen på platsen kände igen honom och lät meddela hela trakten. Och man förde till honom alla som var sjuka
36 och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid den blev helt friska.