1 När Jesus hade avslutat hela detta tal sa han till sina lärjungar:
2 "Ni vet att det om två dagar är påsk, och då ska Människosonen överlämnas till att korsfästas."
3 Översteprästerna och folkets äldste samlades nu i översteprästen Kajafas palats
4 och planerade att gripa Jesus med list och döda honom.
5 Men de sa: "Inte under högtiden, för det kan orsaka upplopp bland folket."
6 När Jesus befann sig i Betania hemma hos Simon den spetälske,
7 kom en kvinna fram till honom. Hon hade en alabasterflaska med mycket dyrbar balsam och hällde ut den över hans huvud där han låg till bords.
8 När lärjungarna såg det blev de upprörda och sa: "Varför detta slöseri?
9 Det där hade man ju kunnat sälja för mycket pengar och ge åt de fattiga."
10 Jesus hörde det och sa till dem: "Varför besvärar ni kvinnan? Hon har gjort en vacker gärning mot mig.
11 De fattiga har ni alltid ibland er, men mig har ni inte alltid.
12 När hon hällde ut denna balsam över min kropp förberedde hon min begravning.
13 Det jag säger till er är sant: Överallt i världen där detta evangelium förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och minnas henne."
14 Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna
15 och sa: "Vad vill ni ge mig om jag överlämnar honom åt er?" De vägde upp trettio silvermynt åt honom.
16 Och från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
17 Första dagen i det osyrade brödets högtid gick lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Var vill du att vi ska förbereda för påskmåltiden åt dig?"
18 Han svarade: "Gå in i staden till en viss man och säg till honom: 'Läraren säger: Min stund är nära, hos dig vill jag äta påskmåltiden med mina lärjungar'."
19 Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt åt dem och de förberedde för påskmåltiden.
20 När det blev kväll låg Jesus till bords med de tolv.
21 Medan de åt sa han: "Det jag säger till er är sant: En av er ska förråda mig."
22 De blev mycket bedrövade och började fråga honom en efter en: "Herre, det är väl inte jag?"
23 Han svarade: "Den som har doppat handen i skålen tillsammans med mig ska förråda mig.
24 Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men det blir hemskt för den människa som förråder Människosonen. Det hade varit bättre för honom om han aldrig blivit född."
25 Judas, som skulle förråda honom, sa: "Rabbi, det är väl inte jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det."
26 Medan de åt tog Jesus ett bröd, välsignade det, bröt det och gav åt lärjungarna och sa: "Tag och ät. Detta är min kropp."
27 Och han tog en bägare, bad tackbönen och gav åt dem och sa: "Drick av den alla,
28 för detta är mitt blod, förbundsblodet som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse.
29 Jag säger er, från denna stund kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker nytt vin med er i min Faders rike."
30 Och när de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget.
31 Då sa Jesus till dem: "I denna natt ska ni alla överge mig, för det står skrivet: Jag ska slå herden, och fåren i hjorden ska skingras.
32 Men när jag har uppstått ska jag gå före er till Galileen."
33 Petrus svarade honom: "Om än alla överger dig, så ska jag aldrig överge dig."
34 Jesus sa: "Det jag säger till dig är sant: I denna natt, innan tuppen gal, ska du tre gånger ha förnekat mig."
35 Petrus svarade honom: "Om jag än måste dö med dig ska jag aldrig förneka dig." Och det sa även alla de andra lärjungarna.
36 Sedan gick Jesus med dem till en plats som heter Getsemane, och han sa till lärjungarna: "Sätt er här, medan jag går dit och ber."
37 Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner. Sorg och ångest kom över honom,
38 och han sa till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka med mig."
39 Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: "Min Fader, om det är möjligt, låt denna bägare gå förbi mig. Men inte som jag vill utan som du vill."
40 När han kom tillbaka till lärjungarna och fann dem sovande, sa han till Petrus: "Ni kunde alltså inte vaka ens en timme med mig?
41 Vaka och be att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men kroppen är svag."
42 Sedan gick han bort för andra gången och bad: "Min Fader, om den inte kan tas bort, utan jag måste dricka den, så ske din vilja."
43 Han kom tillbaka och fann igen att de sov, så sömntunga var deras ögon.
44 Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången med samma ord.
45 Sedan kom han till lärjungarna och sa till dem: "Ni sover och vilar er. Lyssna, timmen är här då Människosonen ska överlämnas i syndarnas händer.
46 Res er upp, låt oss gå, han som förråder mig är nära."
47 Medan han talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkhop med svärd och påkar, utsända av översteprästerna och folkets äldste.
48 Förrädaren hade gett dem ett tecken och sagt: "Det är den som jag kysser, grip honom."
49 Och han gick genast fram till Jesus, hälsade honom och sa: "rabbi," och kysste honom.
50 Jesus sa: "Min vän, gör vad du ska." Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom.
51 Och en av dem som var med Jesus sträckte plötsligt ut handen och drog sitt svärd och slog mot översteprästens slav och högg av honom örat.
52 Då sa Jesus till honom: "För in ditt svärd tillbaka till dess plats, för alla som drar svärd ska dödas med svärd.
53 Eller tror du inte att jag kan be min Fader att han genast sänder mig en hel armé av änglar?
54 Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas som säger att detta måste ske?"
55 I samma stund sa Jesus till folkhopen: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. Dagligen satt jag i templet och undervisade, och ni grep mig inte.
56 Men allt detta har skett för att profeternas skrifter skulle uppfyllas." Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.
57 De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kajafas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats.
58 Petrus följde Jesus på avstånd fram till översteprästens gård. Där gick han in och satte sig bland vakterna för att se hur det skulle sluta.
59 Översteprästerna och hela Högsta rådet sökte få fram något falskt vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden.
60 Men de fann inget trots att många falska vittnen trädde fram. Till sist kom det fram två
61 som sa: "Han har sagt att han kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar."
62 Då reste sig översteprästen och frågade honom: "Har du inget svar på deras vittnesmål mot dig?"
63 Men Jesus teg. Då sa översteprästen till honom: "Jag avkräver dig svar under ed vid den levande Guden, säg oss om du är Kristus, Guds Son."
64 Jesus svarade: "Du själv sa det. Men jag säger er: Härefter ska ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln."
65 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sa: "Han har hädat! Vad behöver vi nu vittnen till? Ni har ju nu hört hädelsen.
66 Vad säger ni?" De svarade: "Han förtjänar döden."
67 Och de spottade honom i ansiktet och slog honom med knytnävarna, och andra gav honom örfilar
68 och sa: "Profetera för oss, Kristus! Vem var det som slog dig?"
69 Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sa: "Du var också tillsammans med Jesus från Galileen."
70 Men han nekade inför alla och sa: "Jag vet inte vad du pratar om."
71 När han sedan gick ut till porten såg en annan tjänsteflicka honom och hon sa till de närvarande: "Den där var tillsammans med Jesus från Nasaret."
72 Han nekade igen och svor på det: "Jag känner inte den mannen."
73 Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sa: "Visst är även du en av dem, det avslöjas ju också på ditt uttal."
74 Då började han förbanna sig, och bedyrade: "Jag känner inte den mannen." Och strax gol tuppen.
75 Då mindes Petrus det ord som Jesus hade sagt: "Innan tuppen gal ska du tre gånger förneka mig." Och han gick ut och grät bittert.