1 Just då kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Vem är störst i himmelriket?"
2 Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem
3 och sa: "Det jag säger till er är sant: Om ni inte omvänder er och blir som barn ska ni inte komma in i himmelriket.
4 Den som ödmjukar sig som detta barn är den störste i himmelriket.
5 Och den som välkomnar ett sådant barn i mitt namn välkomnar mig.
6 Men den som bringar på fall en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han dränktes i havets djup.
7 Fördömelse över världen för allt som leder till fall! Sådant måste komma, men fördömelse över den människa genom vilken de kommer.
8 Om din hand eller din fot får dig på fall, hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller halt än att med två händer och två fötter kastas i den eviga elden.
9 Och om ditt öga får dig på fall, riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet med ett öga än att med två ögon kastas i helveteselden.
10 Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen ser alltid min himmelske Faders ansikte.
12 Vad tror ni, om en man har hundra får och ett av dem går vilse, lämnar han då inte de nittionio i bergen och går och letar efter det som är borta?
13 Och om han finner det - det jag säger till er är sant - han gläds mer över det fåret än över de nittionio som inte gått vilse.
14 Så är det inte heller er himmelske Faders vilja att någon av dessa små ska gå förlorad.
15 Om din broder syndar mot dig, gå och ställ honom till svars mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig har du vunnit din broder.
16 Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två till, för att varje sak ska avgöras efter två eller tre vittnens ord.
17 Vägrar han lyssna på dem, så tala till församlingen. Vägrar han lyssna även på församlingen, då ska han vara för dig som en hedning och skatteindrivare.
18 Det jag säger till er är sant: Vad ni än binder på jorden ska vara bundet i himlen, och vad ni än löser på jorden ska vara löst i himlen.
19 Åter säger jag till er det som är sant: Om två av er enas här på jorden att be, om vad som helst, så ska de få det av min Fader i himlen.
20 För där två eller tre är tillsammans i mitt namn, där är jag mitt ibland dem."
21 Då gick Petrus fram och frågade Jesus: "Herre, hur ofta ska jag förlåta min broder när han syndar mot mig? Räcker sju gånger?"
22 Jesus svarade: "Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttio gånger sju.
23 Av den anledningen kan himmelriket liknas vid en kung som ville ha redovisning av sina slavar.
24 När han började granskningen förde man fram till honom en som var skyldig tiotusentals årslöner.
25 Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt han ägde skulle säljas och skulden betalas.
26 Slaven föll ner för honom och vädjade: 'Ha tålamod med mig, så ska jag betala dig allt!'
27 Då fick hans herre medlidande med honom och frigav honom och efterskänkte hans skuld.
28 Men när slaven gick därifrån träffade han en annan slav. Denne var skyldig honom hundra dagslöner. Han grep tag i honom och tog strupgrepp på honom och sa: 'Betala vad du är skyldig!'
29 Den andre föll då ner och bad honom: 'Ha tålamod med mig, så ska jag betala dig!'
30 Men han vägrade och lät kasta honom i fängelse tills skulden var betald.
31 När de andra slavarna såg vad som hände blev de mycket bedrövade och gick och berättade precis allt för sin herre.
32 Då kallade hans herre till sig honom och sa: 'Du är en ond slav, jag efterskänkte dig hela skulden därför att du bönföll mig.
33 Borde inte du också ha varit barmhärtig mot din kamrat, så som jag var barmhärtig mot dig?'
34 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till att torteras, till dess han hade betalat hela skulden.
35 Så ska också min himmelske Fader göra med er om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder."