3 »Nu skall vi slå tegel och bränna det«, sade de till varandra. De använde tegel som byggsten, och som murbruk använde de beck.
4 De sade: »Låt oss bygga en stad, med ett torn som når ända upp i himlen. Vårt namn blir känt, och vi slipper vara skingrade över hela jorden.«
5 Då steg Herren ner för att se staden och tornet som människorna byggde.
6 Herren sade: »De är ett enda folk och har alla samma språk. Detta är bara början. Nu är ingenting omöjligt för dem, vad de än föresätter sig.
7 Låt oss stiga ner och skapa förvirring i deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.«
8 Och Herren skingrade dem från denna plats ut över hela jorden, och de slutade att bygga på staden.
9 Därför kallas den Babel, ty där skapade Herren språkförbistringen på jorden, och därifrån skingrade han människorna ut över hela jorden.