1 Gud sade till Jakob: »Dra upp till Betel och stanna där och bygg ett altare åt den Gud som visade sig för dig när du flydde undan din bror Esau.«
2 Och Jakob sade till sin familj och till alla han hade med sig: »Gör er av med de främmande gudarna som ni har hos er, rena er och byt kläder.
3 Vi skall dra upp till Betel, och där skall jag bygga ett altare åt den Gud som hörde min bön när jag var i nöd och som har varit med mig på min färd.«
4 Då gav de Jakob alla främmande gudar de hade och sina örringar, och Jakob grävde ner dem under terebinten vid Shekem.
5 Sedan bröt de upp, och Gud slog städerna runt omkring med skräck, så att ingen vågade förfölja Jakobs söner.
6 Så kom Jakob fram till Lus, det nuvarande Betel, i Kanaan, han och alla han hade med sig.
7 Där byggde han ett altare, och han kallade platsen El Betel, eftersom Gud hade uppenbarat sig för honom där när han flydde undan sin bror.
8 Debora, Rebeckas amma, dog och blev begravd nedanför Betel, under en ek som man gav namnet Gråteken.
9 Gud visade sig ännu en gång för Jakob sedan han kommit tillbaka från Paddan Aram. Gud välsignade honom
10 och sade till honom: »Ditt namn har varit Jakob, men nu skall du inte längre heta Jakob. Du skall heta Israel.« Och han gav honom namnet Israel.
11 Gud sade till honom: »Jag är Gud den Väldige. Var fruktsam och föröka dig. Av dig skall bli ett folk, ja, många folk, och du skall bli stamfar till kungar.
12 Landet som jag gav åt Abraham och Isak skall jag ge åt dig. Också åt dina ättlingar skall jag ge detta land.«
13 Sedan lämnade Gud honom och steg upp igen.
14 Jakob reste en stod på den plats där Gud hade talat med honom, en stenstod, och han utgöt dryckesoffer och olja över den.
15 Och Jakob gav platsen där Gud hade talat med honom namnet Betel.
16 De bröt upp från Betel, och strax före Efrata var tiden inne för Rakel att föda. Förlossningen blev svår,
17 men när det var som svårast sade barnmorskan till henne: »Var lugn, också denna gång får du en son.«
18 Hon var nu döende, och när livet höll på att fly gav hon honom namnet Ben-Oni. Men hans far kallade honom Benjamin.
19 Så dog Rakel och blev begravd vid vägen till Efrata, det nuvarande Betlehem.
20 Jakob reste en sten över hennes grav; denna Rakels gravsten står där än i dag.
21 Israel drog vidare och slog läger på andra sidan Migdal-Eder.
22 En gång när Israel bodde i denna trakt låg Ruben med Bilha, sin fars bihustru, och Israel fick reda på det.Jakobs söner var nu tolv:
23 Leas söner var Ruben, Jakobs förstfödde, och vidare Simon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon.
24 Rakels söner var Josef och Benjamin.
25 Bilhas, Rakels slavinnas, söner var Dan och Naftali.
26 Silpas, Leas slavinnas, söner var Gad och Asher. Detta var Jakobs söner, som föddes åt honom i Paddan Aram.
27 Jakob kom hem till sin far Isak i Mamre vid Kirjat Arba, det nuvarande Hebron, där Abraham och Isak hade bott.
28 Isaks livstid blev 180 år.
29 Sedan slutade han sina dagar; han dog och förenades med fäderna, gammal och mätt av år. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.