1 En tid därefter kom Herrens ord till Abram i en syn: »Var inte rädd, Abram! Jag är din sköld. Du skall bli rikt belönad.«
2 Abram sade: »Herre, min Gud, vad är det du vill ge mig? Jag går ju bort barnlös [---].«
3 Och han sade: »Du har inte låtit mig få några barn, och därför blir det min tjänare som ärver mig.«
4 Men Herrens ord till honom löd: »Det blir inte han som ärver dig utan en av ditt eget blod.«
5 Och Herren förde honom ut och sade: »Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan! Så talrika skall dina ättlingar bli.«
6 Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig.
7 Herren sade till Abram: »Jag är Herren, som har fört dig från Ur i Kaldeen för att ge dig detta land som egendom.«
8 Abram sade: »Herre, min Gud, hur skall jag veta att det blir min egendom?«
9 Han svarade: »Hämta en treårig kviga, en treårig get och en treårig bagge, en turturduva och en ungduva!«
10 Abram hämtade djuren, styckade dem i två delar och lade delarna mitt emot varandra, men fåglarna styckade han inte.
11 Rovfåglar dök ner mot kropparna, men Abram jagade bort dem.
12 Vid solnedgången föll Abram i dvala, och skräck överväldigade honom, ett stort mörker.
13 Herren sade till Abram: »Du skall veta att dina ättlingar kommer att bo i ett land som inte är deras och vara slavar och förtryckas i fyrahundra år.
14 Men det folk vars slavar de blir skall jag döma, och därefter skall de dra ut med stora rikedomar.
15 Du själv skall leva länge innan du går till dina fäder i frid och blir begravd.
16 Efter tre generationer skall dina ättlingar återvända hit, först då har amoreerna fyllt sina synders mått.«
17 Solen gick ner och det blev mörkt. Då syntes ett rykande fyrfat och en flammande fackla som gick fram mellan köttstyckena.
18 Herren slöt då detta förbund med Abram: »Åt dina ättlingar ger jag detta land, ända från Egyptens flod till den stora floden, Eufrat,
19 keniternas, kenisseernas, kadmoneernas,
20 hettiternas, perisseernas, refaeernas,
21 amoreernas, kanaaneernas, girgasheernas och jevuseernas land.«