1 Josef hade förts ner till Egypten, där Potifar, hovman hos farao och befälhavare för livgardet, en egypter, köpte honom av ismaeliterna, som hade fört honom dit.
2 Herren var med Josef och allting lyckades för honom. Han fick göra tjänst hemma hos sin egyptiske husbonde,
3 som såg att Herren var med Josef och lät honom lyckas i allt han företog sig.
4 Josef vann hans välvilja och blev hans personlige tjänare. Egyptern gav honom ansvaret för sitt hus och lämnade allt han ägde i Josefs vård.
5 Från den stund han gett honom ansvaret för sitt hus och för allt han ägde välsignade Herren egypterns hus för Josefs skull. Herrens välsignelse vilade över allt han ägde, både hans hem och hans ägor.
6 Han överlät allt han ägde i Josefs vård, och med honom i sin tjänst behövde han inte bekymra sig om annat än maten han skulle äta.Josef var välväxt och vacker.
7 Efter en tid började husbondens hustru kasta sina blickar på honom. »Ligg med mig«, sade hon.
8 Men Josef avvisade henne och sade: »Min husbonde har lämnat alla bekymmer i huset åt mig och anförtrott allt han äger i min vård.
9 Här i huset har han inte mer att säga till om än jag, han nekar mig ingenting — utom dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna handla så illa och synda mot Gud?«
10 Och fast hon dag ut och dag in försökte övertala honom, lyssnade han inte på henne och ville inte ligga med henne och vara henne nära.
11 En dag kom han som vanligt in i huset för att sköta sitt arbete, och ingen av husets folk var inne.
12 Då högg hon tag i hans mantel och sade: »Ligg med mig!« Men han lämnade manteln i hennes hand och sprang sin väg.
13 När hon såg att han lämnade manteln och flydde
14 ropade hon på husets folk och sade till dem: »Se bara, han har tagit hit en hebré som vill roa sig på vår bekostnad. Han kom och ville ligga med mig. Men jag skrek så högt jag kunde,
15 och när han hörde hur jag ropade och skrek lämnade han kvar sin mantel och sprang sin väg.«
16 Hon lät sedan hans mantel ligga kvar tills hans husbonde kom hem.
17 Då upprepade hon sin berättelse för honom: »Den hebreiske slaven som du har tagit hit, han kom in till mig och ville roa sig.
18 Men jag ropade och skrek, och då lämnade han kvar sin mantel och flydde.«
19 När husbonden hörde sin hustru berätta om hur hans slav hade burit sig åt mot henne fylldes han av vrede.
20 Husbonden lät gripa honom och sätta honom i det fängelse där kungens fångar hölls inspärrade.Så satt nu Josef i fängelse.
21 Men Herren var med honom och lät honom möta barmhärtighet. Han gjorde fängelsechefen vänligt stämd mot honom,
22 och denne lät Josef få uppsikt över alla fångarna i fängelset och ha hand om allt som skulle göras där.
23 Fängelsechefen behövde inte ha någon tillsyn över det som anförtrotts Josef, eftersom Herren var med honom. Och Herren lät honom lyckas i allt han företog sig.