1 Herren glömde inte sitt löfte till Sara utan gjorde med henne så som han hade sagt.
2 Hon blev havande och födde en son åt Abraham på hans ålderdom, vid den tid som Gud hade förutsagt.
3 Abraham gav sin nyfödde son, den som Sara fött honom, namnet Isak.
4 När Isak var åtta dagar omskar Abraham honom, så som Gud hade befallt.
5 Abraham var 100 år när hans son Isak föddes.
6 Och Sara sade: »Det Gud har gjort får mig att le, och alla som hör det måste le med mig.«
7 Hon sade: »Vem hade kunnat säga Abraham att Sara skulle ha barn att amma? Men nu har jag fött honom en son på hans ålderdom.«
8 Isak växte och blev avvand, och för att fira detta ställde Abraham till med en stor fest.
9 När Sara såg hur den son som egyptiskan Hagar hade fött åt Abraham lekte med Isak,
10 sade hon till Abraham: »Driv bort den där slavinnan och hennes son! Slavinnans son skall inte ärva tillsammans med min son Isak.«
11 Abraham blev mycket illa till mods, det gällde ju hans son.
12 Men Gud sade till honom: »Var inte illa till mods för pojkens och slavinnans skull. Gör som Sara säger, ty det är Isaks ättlingar som skall föra ditt namn vidare.
13 Men också slavinnans son skall jag göra till ett folk, eftersom han är ditt barn.«
14 Tidigt nästa morgon tog Abraham bröd och en vattensäck och gav åt Hagar. Barnet lyfte han upp på hennes axlar, och så lät han henne gå. Hon irrade sedan omkring i Beer Shevas öken.
15 När vattnet i säcken tog slut lade hon barnet under en buske
16 och gick och satte sig ett stycke bort, på ett pilskotts avstånd. »Jag kan inte se på när han dör«, tänkte hon. Hon satt ett stycke därifrån, och barnet grät högljutt.
17 Men Gud hörde pojkens gråt, och Guds ängel ropade från himlen och sade till Hagar: »Hur är det fatt, Hagar? Var inte rädd, Gud har hört hur pojken gråter där borta.
18 Gå och lyft upp honom och ta väl hand om honom, jag skall göra honom till ett stort folk.«
19 Och Gud öppnade hennes ögon, och hon fick syn på en brunn. Hon gick dit och fyllde säcken med vatten och gav pojken att dricka.
20 Gud var med pojken, och han växte upp och blev stor. Han bodde i öknen och blev en god bågskytt.
21 Han bodde i Paranöknen, och hans mor skaffade honom en hustru från Egypten.
22 En gång kom Avimelek med sin befälhavare Pikol till Abraham. Han sade: »Gud är med dig i allt du gör.
23 Svär vid Gud att du inte skall handla svekfullt vare sig mot mig eller mot mina barn och efterkommande, utan att du skall visa mig och det land där du nu bor samma vänskap som jag har visat dig.«
24 Abraham svarade: »Ja, jag skall svära den eden.«
25 Men han förebrådde Avimelek för att dennes män hade lagt beslag på en brunn.
26 Avimelek sade: »Jag vet inte vem som har gjort detta. Du har aldrig tidigare nämnt det för mig, och jag har inte heller hört talas om det förrän i dag.«
27 Abraham tog får och kor och gav Avimelek, och de slöt förbund med varandra.
28 Men sju lamm i hjorden tog Abraham undan.
29 Då frågade Avimelek honom: »Vad är meningen med de här sju lammen som du har tagit undan?«
30 Abraham svarade: »De sju lammen skall du ta emot av mig och därmed bekräfta att det är jag som har grävt denna brunn.«
31 Därför fick den platsen namnet Beer Sheva, eftersom det var där de svor varandra en ed.
32 Så slöt de förbund i Beer Sheva, och Avimelek och hans befälhavare Pikol återvände till filisteernas land.
33 Abraham planterade en tamarisk i Beer Sheva och åkallade där Herren, den evige Guden.
34 Och Abraham uppehöll sig under lång tid i filisteernas land.