1 Abraham flyttade ner mot Negev, till trakten mellan Kadesh och Shur, och en tid bodde han i Gerar.
2 Där sade han om sin hustru Sara att hon var hans syster. Avimelek, kungen i Gerar, lät då hämta henne till sig.
3 Men Gud kom till Avimelek i en dröm om natten och sade till honom: »Du skall dö därför att du har tagit denna kvinna till dig: hon är en annan mans hustru.«
4 Avimelek hade inte rört henne, och han svarade: »Herre, vill du verkligen döda en oskyldig?
5 Han sade ju att hon var hans syster. Och hon själv sade att han var hennes bror. Detta har jag gjort i god tro, jag är utan skuld.«
6 Gud svarade honom i drömmen: »Jag vet att du har gjort detta i god tro, och därför hindrade jag dig också från att synda mot mig och tillät dig inte att röra henne.
7 Låt nu mannen få tillbaka sin hustru. Han är en profet och kan be för dig så att du får leva. Men du skall veta att om du inte lämnar tillbaka henne skall du straffas med döden, du och alla de dina.«
8 Tidigt nästa morgon kallade Avimelek till sig sina män och berättade alltsammans för dem, och de blev förskräckta.
9 Sedan kallade han till sig Abraham och sade till honom: »Vad är det du har gjort mot oss? Och vad har jag gjort dig för ont, eftersom du har dragit så stor skuld över mig och mitt rike? Det är otillständigt, det du har gjort mot mig!«
10 Och Avimelek frågade Abraham: »Vad har kommit dig att handla så?«
11 Abraham svarade: »Jag tänkte att här på orten fruktade man inte Gud, utan man skulle döda mig för min hustrus skull.
12 Dessutom är hon verkligen min syster. Hon är min fars dotter, men vi har inte samma mor, och därför kunde hon bli min hustru.
13 När sedan Gud befallde mig att lämna mitt hem och sände mig ut på vandring sade jag till henne: Om du vill visa mig din kärlek, så säg överallt dit vi kommer att jag är din bror.«
14 Avimelek tog får och kor, slavar och slavinnor och gav åt Abraham, samtidigt som han återlämnade hans hustru Sara.
15 Och Avimelek sade: »Mitt land ligger öppet för dig, slå dig ner var du vill.«
16 Till Sara sade han: »Jag lämnar här din bror tusen siklar silver som gottgörelse åt dig inför dina närmaste. Därmed är du fullständigt rentvådd.«
17 Abraham bad till Gud, och Gud botade Avimelek och hans hustru och slavinnor, så att de kunde få barn igen.
18 Herren hade nämligen gjort alla kvinnor i Avimeleks hus ofruktsamma för Saras, Abrahams hustrus, skull.