2 Abram sade: »Herre, min Gud, vad är det du vill ge mig? Jag går ju bort barnlös [---].«
3 Och han sade: »Du har inte låtit mig få några barn, och därför blir det min tjänare som ärver mig.«
4 Men Herrens ord till honom löd: »Det blir inte han som ärver dig utan en av ditt eget blod.«
5 Och Herren förde honom ut och sade: »Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan! Så talrika skall dina ättlingar bli.«
6 Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig.
7 Herren sade till Abram: »Jag är Herren, som har fört dig från Ur i Kaldeen för att ge dig detta land som egendom.«
8 Abram sade: »Herre, min Gud, hur skall jag veta att det blir min egendom?«