4 Men Herrens ord till honom löd: »Det blir inte han som ärver dig utan en av ditt eget blod.«
5 Och Herren förde honom ut och sade: »Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan! Så talrika skall dina ättlingar bli.«
6 Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig.
7 Herren sade till Abram: »Jag är Herren, som har fört dig från Ur i Kaldeen för att ge dig detta land som egendom.«
8 Abram sade: »Herre, min Gud, hur skall jag veta att det blir min egendom?«
9 Han svarade: »Hämta en treårig kviga, en treårig get och en treårig bagge, en turturduva och en ungduva!«
10 Abram hämtade djuren, styckade dem i två delar och lade delarna mitt emot varandra, men fåglarna styckade han inte.