6 Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig.
7 Herren sade till Abram: »Jag är Herren, som har fört dig från Ur i Kaldeen för att ge dig detta land som egendom.«
8 Abram sade: »Herre, min Gud, hur skall jag veta att det blir min egendom?«
9 Han svarade: »Hämta en treårig kviga, en treårig get och en treårig bagge, en turturduva och en ungduva!«
10 Abram hämtade djuren, styckade dem i två delar och lade delarna mitt emot varandra, men fåglarna styckade han inte.
11 Rovfåglar dök ner mot kropparna, men Abram jagade bort dem.
12 Vid solnedgången föll Abram i dvala, och skräck överväldigade honom, ett stort mörker.