2 En dag sade Abraham till den äldste bland sina tjänare, den som förvaltade allt han ägde: »Lägg din hand mellan mina lår,
3 jag vill ta en ed av dig vid Herren, himlens och jordens Gud, att du inte tar en hustru åt min son bland kanaaneerna, där jag nu bor,
4 utan att du går till mitt land och min släkt och tar en hustru åt min son Isak.«
5 Tjänaren sade: »Men om hon inte är villig att följa med mig till det här landet? Skall jag då föra din son tillbaka till det land som du har lämnat?« —
6 »Nej«, svarade Abraham, »du får absolut inte föra honom tillbaka dit.
7 Herren, himlens Gud, som förde mig bort från mitt hem och mina fäders land och som lovade mig med ed: ’Åt dina ättlingar skall jag ge detta land’, han skall sända sin ängel framför dig, så att du kan ta en hustru åt min son därifrån.
8 Om hon inte är villig att följa med dig är du löst från din ed till mig. Men för inte min son tillbaka dit.«