27 och sade: »Prisad vare Herren, min husbonde Abrahams Gud, som inte har upphört att visa min husbonde sin godhet och trofasthet. Herren har lett mig till min husbondes frände.«
28 Flickan sprang hem och berättade för sin mor och de andra vad som hade hänt.
29 Rebecka hade en bror som hette Laban, och han skyndade sig ut till mannen vid källan.
30 Laban hade sett näsringen och armringarna som hans syster Rebecka bar och hört henne berätta vad mannen hade sagt till henne. Han kom ut till mannen, som stod hos kamelerna vid källan.
31 »Kom, du som är välsignad av Herren«, sade Laban. »Inte skall du stå här ute, jag har gjort i ordning för dig där hemma, och kamelerna har vi också plats för.«
32 Då följde mannen med honom hem. Man lastade av kamelerna och gav dem halm och foder, och åt mannen och hans följeslagare gav man vatten så att de kunde tvätta av sina fötter.
33 När maten sattes fram sade mannen: »Jag vill inte äta förrän jag har framfört mitt ärende.« — »Gör det«, sade Laban.