29 Jakob sade: »Du vet själv hur jag har arbetat åt dig och vad det har blivit av din boskap när jag har haft hand om den.
30 Det lilla du hade innan jag kom har växt till och förökats, och överallt där jag har varit har Herren gett dig välsignelse. När skall jag äntligen kunna göra något för min egen familj?«
31 Laban frågade: »Vad skall jag ge dig?« — »Du skall inte ge mig någonting«, svarade Jakob. »Om du bara gör som jag föreslår skall jag fortsätta att vakta dina får och getter.
32 Låt mig få gå igenom din hjord i dag och skilja ut alla mörka djur bland fåren och alla brokiga och spräckliga bland getterna: det skall vara min lön.
33 Jag sätter min heder i pant: när du sedan kommer för att se vad som har blivit min lön, då skall alla getter du finner hos mig som inte är spräckliga eller brokiga och alla får som inte är mörka betraktas som stulna.« —
34 »Gott«, svarade Laban, »det får bli som du säger.«
35 Samma dag skilde Laban ut de strimmiga och brokiga bockarna, alla spräckliga och brokiga getter, alla med något vitt på, och alla mörka djur bland fåren och överlämnade dem åt sina söner.