4 Men Esau skyndade emot honom och tog honom i famn. Han föll honom om halsen och kysste honom. Och de grät.
5 När Esau fick se kvinnorna och barnen frågade han: »Vilka är det du har där?« Jakob svarade: »Det är barnen som Gud har skänkt mig, herre.«
6 Så steg slavinnorna fram tillsammans med sina barn och bugade sig till jorden.
7 Därefter steg Lea fram med sina barn och bugade sig, och slutligen steg Josef och Rakel fram och bugade sig.
8 Esau sade: »Den där stora skaran jag mötte, varför skickade du den?« — »För att vinna din välvilja, herre«, svarade Jakob.
9 »Jag har vad jag behöver«, sade Esau, »behåll vad du har, broder.«
10 Men Jakob sade: »Nej, jag ber dig! Visa mig välvilja och ta emot min gåva. Jag har ju kommit inför dig så som man kommer inför Gud, och du har inte avvisat mig.