29 När Ruben kom tillbaka till brunnen upptäckte han att Josef inte var där. Då rev han sönder sina kläder
30 och återvände till bröderna. »Pojken är borta«, ropade han, »vad skall jag ta mig till?«
31 Bröderna tog Josefs fotsida dräkt, slaktade en bock och doppade dräkten i blodet.
32 Sedan skickade de dräkten till sin far och sade: »Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons dräkt.«
33 Han såg på den och sade: »Det är hans! Min son är uppäten av ett vilddjur, Josef är ihjälriven!«
34 Och Jakob rev sönder sina kläder, han band säcktyg kring höfterna och sörjde sin son under lång tid.
35 Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: »Jag skall sörja min son tills jag själv stiger ner i dödsriket.« Så begrät hans far honom.