29 Så kom de hem till sin far Jakob i Kanaan och berättade för honom allt vad de hade varit med om:
30 »Han som är landets herre talade bryskt till oss och behandlade oss som spioner.
31 Men vi sade till honom: Vi är hederliga människor och inga spioner.
32 Vi var tolv bröder, söner till samme far, men en finns inte mer, och den yngste är nu hos vår far i Kanaan.
33 Då sade han som är landets herre: Nu skall jag ta reda på om ni är hederliga. Lämna kvar en av er hos mig och ta med er säden till era svältande familjer och ge er av.
34 Sedan skall ni föra hit er yngste bror till mig, så att jag får förvissa mig om att ni inte är spioner utan hederliga människor. Då får ni tillbaka er bror och kan röra er fritt i landet.«
35 När de sedan tömde sina säckar hittade var och en sin penningpung i säcken. Både de och deras far blev förfärade när de fick syn på penningpungarna.