1 När människorna nu började bli talrika på jorden och döttrar föddes åt dem,
2 såg gudaväsendena att människornas döttrar var vackra, och dem de tyckte bäst om tog de till hustrur.
3 Då sade Herren: »Min livsande skall inte bli kvar i människan för alltid — hon är dock av kött. Hennes livstid skall vara 120 år.«
4 På den tiden — och även senare — när gudaväsendena låg med människornas döttrar och fick barn med dem, fanns det jättar på jorden. Detta var urtidens hjältar, och deras rykte var stort.