2 såg gudaväsendena att människornas döttrar var vackra, och dem de tyckte bäst om tog de till hustrur.
3 Då sade Herren: »Min livsande skall inte bli kvar i människan för alltid — hon är dock av kött. Hennes livstid skall vara 120 år.«
4 På den tiden — och även senare — när gudaväsendena låg med människornas döttrar och fick barn med dem, fanns det jättar på jorden. Detta var urtidens hjältar, och deras rykte var stort.
5 Herren såg att ondskan på jorden var stor; människornas uppsåt och tankar var alltid och alltigenom onda.
6 Då ångrade Herren bittert att han hade gjort människor på jorden.
7 Herren sade: »Människorna som jag har skapat skall jag utplåna från jordens yta, och med dem alla fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag ångrar att jag gjorde dem.«
8 Men Noa hade vunnit Herrens välvilja.