1 Herrens ord kom till mig:
2 Människa! Låt Jerusalem höra om det vidriga hon har gjort.
3 Du skall säga: Så säger Herren Gud till Jerusalem: Du härstammar från kanaaneernas land, där föddes du. Din far var amoré och din mor en hettitisk kvinna.
4 Så gick det till vid din födelse: när du föddes klippte ingen av din navelsträng, du tvättades inte ren med vatten, du gneds inte in med salt och blev inte lindad.
5 Ingen förbarmade sig och gjorde något av detta för dig, ingen kände medlidande med dig. Med avsky kastade man ut dig på bara marken när du föddes.
6 Jag gick där förbi och såg dig sprattla i ditt blod. »Du skall leva«, sade jag till dig, där du låg i ditt blod.
7 Jag lät dig växa upp som en blomma på marken. Du växte upp och blev stor, du blev strålande vacker. Dina bröst blev fasta och du fick hår. Men du var naken.
8 Jag gick där förbi och såg att din tid var kommen, tiden för kärlek. Då svepte jag min mantel om dig och skylde din nakna kropp. Jag svor dig trohet och ingick förbund med dig, säger Herren Gud. Så blev du min.
9 Jag tvättade dig med vatten, sköljde av dig blodet och smorde dig med olja.
10 Sedan klädde jag dig i färggranna kläder och sandaler av delfinskinn, virade fint linne om ditt huvud och gav dig en slöja av skiraste väv.
11 Jag prydde dig med smycken, jag satte armband om dina handleder och hängde en kedja kring din hals.
12 Jag fäste en ring i din näsa och örhängen i dina öron, jag satte en praktfull krona på ditt huvud.
13 Du smyckade dig med guld och silver, dina kläder var av fint linne, av skiraste väv och färggrant tyg. Din föda var vetemjöl, honung och olja. Du var mycket, mycket vacker, du var värdig att vara drottning.
14 Ryktet om din skönhet spred sig bland folken. Den fulländades av den prakt jag höljt dig i, säger Herren Gud.
15 Viss om din skönhet och ditt rykte började du hora. Du bjöd ut dina horkonster åt alla som kom förbi.
16 Med dina brokiga kläder bäddade du på offerplatserna och horade där. [---]
17 Av dina praktfulla smycken, det guld och silver jag skänkt dig, gjorde du mansfigurer, och med dem horade du.
18 Dina färggranna kläder svepte du om dem, och min olja och min rökelse ställde du fram åt dem.
19 Den mat du fått av mig — vetemjölet, oljan och honungen jag gett dig att äta — ställde du fram åt dem som ett offer med blidkande lukt, säger Herren Gud.
20 De söner och döttrar du fött åt mig offrade du att ätas av dem. Räckte det inte med ditt horande?
21 Måste du också slakta mina barn som offer åt dem?
22 Du bedrev dessa vidrigheter och horerier utan att någonsin tänka på din ungdom, att du låg naken och sprattlade i ditt blod.
23 Och sedan du hade gjort allt detta onda — ve dig, ve dig, säger Herren Gud —
24 inrättade du en offerhöjd åt dig och anlade en kulle på varje öppen plats.
25 Vid varje korsväg gjorde du dig en kulle. Du drog din skönhet i smutsen, du skrevade med benen för alla som kom förbi, du horade ideligen.
26 Du horade med egypterna, dina grannar med stor lem, du horade ideligen, och du väckte min vrede.
27 Då lyfte jag min hand mot dig och tog ifrån dig det du haft som ditt. Jag prisgav dig åt de filisteiska kvinnorna, som hatade dig och såg ditt otuktiga levnadssätt som en skam.
28 Då horade du med assyrierna, eftersom du inte hade fått nog. Du horade med dem, men du fick ändå inte nog.
29 Då horade du med krämarlandet Kaldeen, horade ideligen, men inte heller nu fick du nog.
30 Hett brann ditt begär, säger Herren Gud, när du likt den fräckaste hora gjorde allt detta,
31 när du inrättade din offerhöjd vid varje korsväg och anlade din kulle på varje öppen plats. Men till skillnad från andra horor tog du inte betalt.
32 Äktenskapsbryterskan bedrar sin man med andra.
33 Horor får betalt. Men du gav gåvor till alla dina älskare, du betalade dem för att de skulle komma från alla håll och hora med dig.
34 När du horade gjorde du tvärtemot vad andra kvinnor brukar. Ingen var ute efter att få hora med dig, och i stället för att ta betalt betalade du. Du gjorde tvärtemot vad andra gör.
35 Hör därför Herrens ord, din hora:
36 Så säger Herren Gud: Du bjöd ut ditt kön, du blottade ditt sköte, du horade med dina älskare och alla dina vidriga avgudar. Du dräpte dina barn och gav åt dem.
37 Därför skall jag samla alla de älskare som har njutit din gunst, vare sig du tyckt om dem eller inte. Från alla håll skall jag samla dem, och jag skall blotta ditt sköte för dem, så att de ser dig i all din nakenhet.
38 Jag skall döma dig som man dömer äktenskapsbryterskor och mörderskor. Du skall få känna av min vrede och min svartsjuka.
39 Jag skall prisge dig åt dem, och de skall rasera din offerhöjd och jämna dina kullar med marken. De skall slita av dig kläderna och ta dina praktfulla smycken, tills du ligger där alldeles naken.
40 De skall båda upp en skara mot dig, som skall stena dig och stycka dig med sina svärd
41 och bränna ner dina hus. De skall verkställa domen över dig i många kvinnors åsyn. Jag skall göra slut på ditt horande, och du skall inte längre ge några gåvor.
42 När jag har släckt min vrede på dig och min svartsjuka har lagt sig skall jag få ro och inte vredgas mer.
43 Du glömde din ungdomstid och väckte mitt raseri med allt du gjorde. Därför får du nu plikta för detta, säger Herren Gud. Din otukt är krönet på alla dina vidrigheter!
44 Med ett ordspråk skall man säga om dig: »Sådan moder, sådan dotter.«
45 Ja, du är din moders dotter, hon som visade avsky för sin man och sina barn. Du är dina systrars syster, de som visade avsky för sina män och sina barn. Er mor var en hettitisk kvinna och er far var amoré.
46 Din äldre syster var Samaria, som bodde med sina döttrar norr om dig. Din yngre syster, som bodde söder om dig med sina döttrar, var Sodom.
47 Gick du inte i deras fotspår, handlade du inte lika vidrigt som de? I allt du gjorde var du snart nog mer fördärvad än de.
48 Så sant jag lever, säger Herren Gud, din syster Sodom och hennes döttrar handlade inte lika illa som du och dina döttrar.
49 Detta var din syster Sodoms synd: hon och hennes döttrar kunde leva storslaget, i överflöd och ostörd ro, men de hjälpte inte den som var svag och fattig.
50 De blev övermodiga och bedrev vidrigheter i min åsyn. Som du har sett gjorde jag då slut på dem.
51 Och Samaria syndade inte hälften så mycket som du. Du har begått fler vidrigheter än de gjorde. Med alla dina vidriga gärningar har du fått dina systrar att framstå som rättfärdiga.
52 Nu får du bära skammen för att du gav dina systrar upprättelse. Eftersom du har begått avskyvärdare synder än de framstår de som rättfärdiga i jämförelse med dig. Nu får du blygas och bära skammen för att du har fått dina systrar att framstå som rättfärdiga.
53 Jag skall vända deras öde, Sodoms och hennes döttrars öde, Samarias och hennes döttrars. Samtidigt skall jag vända också ditt öde:
54 du skall få bära skammen och nesan för vad du har gjort, det som blev dem till tröst.
55 Din syster Sodom och hennes döttrar skall bli vad de en gång var, din syster Samaria och hennes döttrar skall bli vad de en gång var, och du och dina döttrar skall bli vad ni en gång var.
56 Du talade ju illa om din syster Sodom under din storhetstid,
57 innan din egen ondska blottades. Nu hånas du av Edoms döttrar och alla hennes grannar, filisteernas döttrar, som överallt visar dig sitt förakt.
58 Din otukt och dina vidriga gärningar får du själv bära följderna av, säger Herren.
59 Så säger Herren Gud: Jag skall handla med dig så som du själv har handlat, då du visade förakt för den ed du svurit och bröt förbundet.
60 Men sedan skall jag minnas förbundet jag slöt med dig i din ungdom, och jag skall upprätta ett evigt förbund med dig.
61 Och du skall minnas hur du har levat och känna skam när jag tar dina systrar, både dem som är äldre och dem som är yngre än du, och gör dem till dina döttrar. De skall inte stå utanför förbundet.
62 Jag skall upprätta mitt förbund med dig. Då skall du inse att jag är Herren.
63 När jag ger dig förlåtelse för allt vad du gjort skall du minnas och blygas, så att du inte kan öppna munnen av skam, säger Herren Gud.