1 Herrens ord kom till mig:
2 Människa! Säg till Tyros furste: Så säger Herren Gud: Du blev högmodig och sade: »Jag är en gud. Jag sitter på en gudatron mitt i havet.« Men även om du inbillar dig att du är gudomlig, så är du människa och inte gud.
3 Du är visare än Daniel, inget hemligt är förborgat för dig.
4 Vägledd av vishet och insikt har du skaffat dig rikedom. Guld och silver samlade du i dina skattkamrar.
5 Du drev handel med stor skicklighet och ökade din rikedom. Men din rikedom har gjort dig högmodig.
6 Därför säger Herren Gud: Eftersom du inbillar dig att du är gudomlig
7 skall jag låta främlingar anfalla dig, grymma hedningar. Med draget svärd skall de angripa din härliga vishet, de skall släpa din storhet i smutsen.
8 De skall sänka dig i graven. Ute på havet skall du dräpas och dö.
9 Vågar du, ansikte mot ansikte med dina mördare, säga: »Jag är en gud«? Nej, du är en människa i dina dråpares våld, inte en gud.
10 Som en oomskuren skall du dö för främlingars hand. Jag har talat, säger Herren Gud.
11 Herrens ord kom till mig:
12 Människa! Sjung en sorgesång om Tyros kung: Så säger Herren Gud:Du var som en dyrbar sigillring. Du var full av vishet och fulländat skön.
13 I Eden, Guds trädgård, bodde du. Du var höljd i ädelstenar av alla de slag: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, rubin och smaragd. Av guld var dina smycken och prydnader, gjorda åt dig den dag du blev skapad.
14 Du var en kerub som jag hade smort och satt till beskyddare. På det heliga gudaberget bodde du. Där gick du bland gnistrande stenar.
15 Du var oförvitlig i allt vad du gjorde, från den dag du blev skapad till dess att orätt kom i dagen hos dig.
16 Din vidlyftiga köpenskap drev dig till våld och synd. Då förvisade jag dig från gudaberget och jagade bort dig, beskyddande kerub, från de gnistrande stenarna.
17 Din skönhet gjorde dig högmodig, och du förödde din vishet och storhet. Då kastade jag dig ner till marken och lämnade dig att beskådas av andra kungar.
18 Med otaliga synder och orättfärdig köpenskap vanhelgade du dina tempel. Då lät jag eld slå ut från dig, och den förtärde dig. Inför allas ögon blev du till aska på marken.
19 Alla folk som kände dig grips av fasa för din skull. Du har blivit en skräcksyn. Det är för alltid slut med dig.
20 Herrens ord kom till mig:
21 Människa! Vänd dig mot Sidon och profetera mot staden:
22 Så säger Herren Gud: Jag skall ta itu med dig, Sidon, och visa min makt i dig. Genom att verkställa domen över staden skall jag visa min helighet. Då skall de inse att jag är Herren.
23 Jag skall sprida pest och låta blod flyta på gatorna. Inne i staden skall de slagna falla för svärdet som riktas mot den från alla håll. Då skall de inse att jag är Herren.
24 Israels folk skall inte längre plågas av föraktfulla grannfolks brännande nässlor och stickande törnen. Då skall de inse att jag är Herren Gud.
25 Så säger Herren Gud: Jag skall samla ihop israeliterna från de folk bland vilka de skingrats, genom dem skall jag visa min helighet i de andra folkens åsyn. De skall få bo på sin egen mark, den som jag en gång gav min tjänare Jakob.
26 Där skall de leva tryggt, bygga hus och plantera vingårdar. De skall leva tryggt när jag har verkställt domen över de grannfolk som föraktar dem. Då skall de inse att jag är Herren, deras Gud.