1 Herrens ord kom till mig:
2 »Människa! Vänd dig mot Jerusalem, predika mot dess helgedomar och profetera mot Israels land.«
3 Till Israels land skall du säga: Så säger Herren: Jag skall ta itu med dig. Jag skall dra mitt svärd ur skidan och utrota både rättfärdiga och gudlösa hos dig.
4 För att utrota både rättfärdiga och gudlösa hos dig skall mitt svärd fara ut ur skidan mot alla dödliga från söder till norr.
5 Då skall alla dödliga inse att jag, Herren, har dragit svärdet ur skidan. Det skall inte återvända.
6 Du, människa, skall klaga. Bittert och darrande av skräck skall du klaga inför dem.
7 När de frågar dig varför du klagar skall du svara: Över ett bud som skall komma. Alla hjärtan snörps samman och händerna förlamas, modet sviker och det rinner längs benen på alla. Det skall komma, det är på väg, säger Herren Gud.
8 Herrens ord kom till mig:
9 Människa! Profetera och säg: Så säger Herren Gud:Svärdet, svärdet är slipat och blankat.
10 Det är slipat till slaktoch blankat att blixtra.[---]
11 Det är lämnat att blankas.Handen skall gripa det.Svärdet är slipat och blankat,färdigt för dråparens hand.
12 Klaga och jämra dig, människa,ty svärdet riktas mot mitt folkoch mot Israels alla furstar.De blir offer för svärdet,de och hela mitt folk.Slå dig på låren i sorg,
13 [---]säger Herren Gud.
14 Människa! Profeteraoch knyt din hand.Svärdet skall hugga och hugga,ett dråparsvärd är det,ett väldigt dråparsvärd,som skall svingas bland dem,
15 tills de skälver av skräckoch många ligger slagna.Mot alla deras portarsänder jag slaktarsvärdet.Ve, det är skapat att blixtraoch draget för att slakta.
16 Visa din skärpa och huggåt höger och åt vänster,hugg dit eggen riktas.
17 Också jag knyter min hand.Jag skall släcka min vrede på dem.Jag, Herren, har talat.
18 Herrens ord kom till mig:
19-20 Människa! Märk ut två vägar som den babyloniske kungens svärd kan följa och som båda utgår från samma land. Sätt upp vägmärken där de båda vägarna börjar, så att svärdet kan nå fram till Rabba i Ammon och till Juda och Jerusalem.
21 Den babyloniske kungen har gjort halt vid vägskälet, där de två vägarna börjar, för att inhämta orakelsvar. Han har skakat pilar, rådfrågat sina husgudar och skådat i lever.
22 I sin högra hand har han nu svaret: Jerusalem. Han kommer att mana till kamp, ropa till strid, ställa upp murbräckor mot portarna, kasta upp en belägringsvall och bygga en stormningsramp.
23 Israeliterna är bundna av de eder de svurit, ändå tror de att det är ett falskt orakel. Men oraklet är ett vittnesbörd om deras skuld, och de kommer att tas till fånga.
24 Därför säger Herren Gud: Genom att era brott avslöjas vittnar ni om er skuld, och i allt vad ni gör blir era synder uppenbara. Ja, ni vittnar mot er själva. Därför skall ni gripas och tas till fånga.
25 Du skändlige och gudlöse furste över Israel! Snart kommer dagen då du får ditt slutliga straff.
26 Så säger Herren Gud: Av med turbanen och kungakronan! Inget skall förbli som det är. Upphöj den förnedrade, förnedra den upphöjde!
27 Allt, allt, allt skall jag lägga i spillror. Men det skall inte ske förrän han kommer som jag har givit rätten att döma.
28 Människa! Profetera och säg: Så säger Herren Gud om ammoniterna och deras hån: Svärd, svärd, draget för att slakta! Dig har man blankat för att du skall blänka och blixtra.
29 Man har haft falska syner om dig och lögnaktigt spått att du skulle läggas mot nacken på de skändliga och gudlösa. Snart kommer ändå dagen då de får sitt slutliga straff.
30 Stick svärdet tillbaka i skidan! I den trakt där du skapades och i det land där du hör hemma skall jag döma dig.
31 Jag skall tömma min vrede över dig och blåsa under mitt ursinnes eld. Jag skall utlämna dig åt råa män, mästare i att förgöra.
32 Du skall bli bränsle åt elden, och ditt blod skall flyta i landet. Ingen skall längre minnas dig. Jag, Herren, har talat.