1 Jag hörde honom ropa med hög röst: »Nu skall straffet drabba staden. Grip era dödsbringande vapen!«
2 Då kom sex män från den övre porten, den som vetter mot norr, var och en med stridsyxa i hand. Bland dem gick en man klädd i linnekläder och med skrivdon i bältet. De gick fram och ställde sig vid kopparaltaret.
3 Israels Guds härlighet hade nu lyft sig från keruben som den vilat på och flyttat sig till templets tröskel. Han ropade på mannen som var klädd i linnekläder och bar skrivdon i bältet.
4 »Gå genom staden, genom Jerusalem«, sade Herren till honom, »och rita ett tecken i pannan på dem som suckar och stönar över alla de vidrigheter som bedrivs där.«
5 Och till de andra hörde jag honom säga: »Följ honom genom staden och slå ihjäl, utan förskoning, utan barmhärtighet.
6 Döda gammal och ung, barn och kvinnor, förgör dem, men rör ingen som bär tecknet. Börja vid min helgedom.« Då började de med männen, de äldste, som stod framför templet.
7 »Orena templet och fyll förgårdarna med dräpta«, sade han till dem, »gå sedan ut i staden och slå ihjäl.«
8 De gjorde så, och jag blev ensam kvar. Jag föll ner med ansiktet mot marken och ropade: »Ack, Herre, min Gud, tänker du förgöra allt som finns kvar av Israel och tömma din vrede över Jerusalem?«
9 Han svarade mig: »Israels och Judas skuld är oerhörd. Blod flyter i landet och laglöshet härskar i staden. Herren har övergett landet, Herren ser ingenting, säger de.
10 Därför visar jag ingen förskoning, ingen barmhärtighet. Jag skall låta dem plikta för vad de gjort.«
11 Mannen som var klädd i linnekläder och bar skrivdon i bältet återvände nu och meddelade: »Jag har gjort som du befallde.«