1 Herrens ord kom till mig:
2 Människa! Ge israeliterna en gåta, berätta en liknelse för dem.
3 Du skall säga: Så säger Herren Gud:En stor örn med väldiga vingaroch långa vingpennor,med tät och färgrik fjäderskrud,kom till Libanon.Han tog cederträdets topp
4 och bröt av det översta skottet.Han förde det till krämarlandetoch satte det i köpmansstaden.
5 Sedan tog han en planta som växte i landetoch satte den i fruktbar jord.Som en strandväxt satte han denvid ett flödande vattendrag.
6 Den skulle spira och bli till en vinstockmed låg och krypande växt.Rankorna skulle sträcka sig mot örnen,rötterna växa i hans hägn.Så blev den till en vinstock,fick grenar och sköt skott.
7 Men ännu en stor örn kom.Han hade väldiga vingar och tät fjäderskrud.Mot honom vände vinstocken sina rötter,mot honom sträckte den sina rankorfrån den bädd där den planterats,för att han skulle ge den vatten.
8 Ändå var den planterad i bördig jordvid ett flödande vattendragför att bilda rankor och bära fruktoch bli till en praktfull vinstock.
9 Säg: Så säger Herren Gud:Kommer det att gå den väl?Kommer inte rötterna att ryckas uppoch frukten att förstöras?Kommer inte de friska skotten att vissna?Det krävs varken stor krafteller en väldig härför att skilja den från rötterna.
10 Den har planterats.Kommer det att gå den väl?Kommer den inte att förtvinanär östanvinden ansätter den,vissna i bädden där den spirat?
11 Herrens ord kom till mig:
12 Säg till det motsträviga folket: Förstår ni inte vad detta betyder? Säg till dem: Kungen av Babylonien kom till Jerusalem och tog kungen och furstarna och förde dem till Babylon.
13 Sedan utsåg han en man av kunglig börd, slöt förbund med honom och lät honom svära en ed. Stormännen i landet förde han bort.
14 Detta skedde för att riket skulle hållas nere och inte resa sig utan hålla fast vid förbundet med honom. Då skulle det få bestå.
15 Men kungaättlingen trotsade hans vilja och sände budbärare till Egypten för att få hästar och en väldig här. Kommer det att gå honom väl? Skall han som gjorde detta komma undan? Skall han få bryta förbundet och komma undan?
16 Så sant jag lever, säger Herren Gud, i Babylon skall han dö, där den kung finns som gjorde honom till kung, ty han visade förakt för den ed han svurit och bröt det förbund som kungen slutit med honom.
17 När belägringsvallarna kastas upp och stormningsramperna byggs och många människor dödas, skall farao inte bistå honom i kriget med sin stora här och sitt väldiga uppbåd.
18 Han visade förakt för den ed han svurit och bröt förbundet. Trots att han gett sitt löfte gjorde han allt detta. Han skall inte komma undan.
19 Därför säger Herren Gud: Så sant jag lever skall jag låta honom plikta för att han visade förakt för den ed han svurit i mitt namn och bröt förbundet.
20 Jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall fastna i mina garn. Sedan skall jag föra honom till Babylon, och där skall jag ställa honom till svars för hans trolöshet mot mig.
21 De bästa soldaterna i hans trupper skall falla för svärdet, och de som blir kvar skall skingras för alla vindar. Då skall ni inse att jag, Herren, har talat.
22 Så säger Herren Gud: Jag skall bryta en kvist från det höga cederträdets topp, ta ett litet skott från den översta kvisten och själv plantera det på ett högt och mäktigt berg.
23 På det höga berget i Israel skall jag plantera det. Och det skall få grenar och bära frukt och bli till en praktfull ceder. Fåglar av alla de slag, en mångfald bevingade varelser, skall bo i dess hägn, i grenarnas skugga skall de ha sina bon.
24 Då skall alla markens träd inse att jag, Herren, gör det höga trädet lågt och låter det låga trädet växa högt. Jag låter det friska trädet förtorka och får det torra att skjuta skott. Jag, Herren, har talat, och jag skall göra som jag har sagt.