1 Under det elfte året, på första dagen i tredje månaden, kom Herrens ord till mig:
2 Människa! Säg till farao, Egyptens kung, och till hans larmande hop: Vem är lika väldig som du?
3 Det växte ett ståtligt träd,en ceder på Libanon.Den hade vackra grenaroch skuggade andra träd.Den växte sig reslig och hög,toppen sköt upp bland molnen.
4 Vattnet gav den näring,av djupet fick den växtkraft.Djupets flöden strömmadekring platsen där den stod,och vattnet rann i bäckartill markens alla träd.
5 Så växte den sig högreän markens alla träd.Kronan blev tät, med vidsträckta grenar,av vattenflödet som spred sig dit.
6 Himlens alla fåglarbyggde bo i dess krona.Markens alla djurfödde ungar i grenarnas hägn.Alla de många folkenbodde i dess skugga.
7 Den stod där så stor och skön,med vidsträckta, lummiga grenar,ty rötterna nådde nertill flödande vatten.
8 Ingen ceder i Guds trädgårdkunde mäta sig med den.Ingen cypress hade sådana grenar,ingen platan en sådan krona.Inget träd i Guds trädgårdvar dess like i skönhet.
9 Jag hade gjort den så skön,med täta, lummiga grenar,att Edens alla träd i Guds trädgårdmåste avundas den.
10 Så säger Herren Gud: Cedern växte sig hög och sträckte sin topp upp till molnen, och den greps av högmod över sin höjd.
11 Därför prisgav jag den åt de främmande folkens anförare. Han behandlade den som dess gudlöshet förtjänade — jag hade förskjutit den.
12 Främlingar, grymma hedningar, högg ner den och lät den ligga. Grenarna spreds över berg och dalar, de låg brutna i jordens alla bäckfåror. Alla jordens folk som bott i dess skugga drog bort därifrån och lät den ligga.
13 Himlens alla fåglarbygger bo på den fällda stammen.Markens alla djursöker läger bland grenarna.
14 Därför skall aldrig mer några träd vid vatten växa sig höga och sträcka sin topp upp till molnen, aldrig mer skall träd som har gott om vatten vara sig själva nog, hur höga de än må bli. De är alla prisgivna åt döden och skall sjunka ner i underjorden till de människor som har lagts i graven.
15 Så säger Herren Gud: Den dag cedern störtade ner i dödsriket försänkte jag djupet i sorg och förseglade det, jag hejdade strömmarna och höll tillbaka vattenflödet. Jag klädde Libanon i sorgskrud för cederns skull, och markens alla träd vissnade.
16 Folken bävade vid dånet av dess fall, när jag störtade den ner i dödsriket till dem som lagts i graven. Detta blev till tröst för Edens alla träd i underjorden, de yppersta som vuxit på Libanon, alla som haft gott om vatten.
17 Liksom cedern hade de störtat ner i dödsriket, ner till dem som dräpts med svärd. De som hade bott i dess skugga skingrades bland folken.
18 Var något av Edens träd lika praktfullt och väldigt som du? Ändå skall du störtas ner i underjorden liksom Edens träd. Du skall ligga bland de oomskurna, bland dem som dräpts med svärd.Cedern är farao med hela hans larmande hop, säger Herren Gud.