1 »Människa«, sade han, »ät det du ser här, ät denna rulle. Gå sedan och tala till israeliterna.«
2 Jag öppnade munnen, och han gav mig rullen att äta.
3 »Människa«, sade han, »svälj denna rulle som jag räcker dig och fyll din mage med den.« Jag åt den, och den smakade sött som honung.
4 »Människa«, sade han sedan, »gå nu till israeliterna och tala till dem med mina ord.
5 Det är inte till ett folk med svårt eller obegripligt språk du sänds utan till israeliterna,
6 inte till de många folk vars ord du inte kan förstå, folk med svårt eller obegripligt språk. Om det varit till dem jag sänt dig skulle de ha lyssnat på dig.
7 Men israeliterna kommer inte att vilja lyssna på dig, de vill ju inte lyssna på mig. Alla har de hårda pannor och hårda hjärtan.
8 Jag skall göra din uppsyn lika stursk som deras och din panna lika hård.
9 Jag skall göra din panna hård som diamant, hårdare än flinta. Var inte rädd för dem, låt dem inte skrämma dig. De är ju ett motsträvigt folk.«
10 Sedan sade han: »Människa! Hör noga på och lägg allt jag säger dig på minnet.
11 Gå sedan till dina bortförda landsmän och tala till dem. Vare sig de lyssnar eller inte skall du säga till dem: ’Så säger Herren Gud.’«
12 En andekraft lyfte mig, och jag hörde bakom mig ett väldigt dån då Herrens härlighet höjde sig från sin plats.
13 Varelsernas vingar brusade när de vidrörde varandra, och hjulen bredvid dem dundrade — ett väldigt dån.
14 Andekraften lyfte mig och förde mig bort. Jag var bitter och upprörd under färden, Herrens hand vilade tungt på mig.
15 Och jag kom till de bortförda i Tel Aviv, som bodde vid floden Kevar, till den plats där de bodde. Där satt jag hos dem i sju dagar som förstenad.
16 Efter sju dagar kom Herrens ord till mig:
17 Människa! Jag gör dig till en väktare för israeliterna. När du hör ett ord från mig skall du framföra min varning.
18 Om jag säger till den gudlöse: »Ditt straff är döden« och du inte har varnat honom eller avrått honom från onda gärningar för att rädda hans liv, skall den gudlöse dö därför att han syndat, och av dig skall jag utkräva vedergällning för hans blod.
19 Men om du varnat den gudlöse och han ändå inte upphör med sin ondska och sina onda gärningar, skall han dö därför att han syndat, men du har räddat ditt liv.
20 Om den rättfärdige upphör att vara rättfärdig och börjar handla orätt när jag lagt en sten i hans väg, skall han dö. Om du inte har varnat honom, skall han dö därför att han syndat. Hans rättfärdiga gärningar skall vara glömda, och av dig skall jag utkräva vedergällning för hans blod.
21 Men om du varnar den rättfärdige för att synda och han, den rättfärdige, inte syndar, skall han få leva därför att han lydde varningen, och du har räddat ditt liv.
22 Där rörde Herrens hand vid mig. Han sade: »Gå ner i dalen. Jag vill tala med dig där.«
23 Jag begav mig ner i dalen, och där stod Herrens härlighet, så som jag hade sett den vid floden Kevar. Och jag föll ner med ansiktet mot marken.
24 Men jag fylldes av en andekraft som reste mig upp. Han sade till mig: »Gå nu hem och stäng in dig.
25 Människa! De kommer att slå rep omkring dig och binda dig, så att du inte kan gå ut bland dem.
26 Jag skall låta din tunga klibba fast vid gommen, så att du blir stum och inte kan tillrättavisa dem. De är ju ett motsträvigt folk.
27 Men när jag talar med dig skall jag lossa din tunga. Då skall du säga till dem: ’Så säger Herren Gud.’ Den som vill lyssna, han lyssnar, den som inte vill, han låter bli. De är ju ett motsträvigt folk.«