1 Människa! Profetera om Israels berg och säg: Israels berg, hör Herrens ord!
2 Så säger Herren Gud: Era fiender har hånat er: »Ödemark för evigt! Nu är det vår egendom.«
3 Därför skall du profetera och säga: Så säger Herren Gud: Ni har förhärjats och förtrampats av alla och blivit de övriga folkens egendom. Man pratade om er överallt och förtalade er.
4 Israels berg, hör därför ordet från Herren Gud! Så säger Herren Gud till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna, till de öde ruinerna och de övergivna städerna som har plundrats och hånats av alla grannfolken:
5 Sannerligen, säger Herren Gud, med brinnande lidelse riktar jag mitt ord mot de andra folken och mot hela Edom, som med skadeglädje och djupt förakt gjorde mitt land till sin egendom.
6 Profetera därför om Israels land och säg till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Så säger Herren Gud: Jag talar i lidelse och vrede, eftersom ni har förödmjukats av de andra folken.
7 Så säger Herren Gud: Jag lyfter min hand och svär att era grannfolk själva skall förödmjukas.
8 Men ni, Israels berg, skall åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel som snart kommer tillbaka.
9 Jag skall komma till er och ta mig an er. Ni skall plöjas och besås.
10 På er skall jag låta många människor bo, hela Israels folk. Städerna skall bli bebodda och ruinerna byggas upp.
11 På er skall jag låta många människor och djur bo, de skall vara fruktsamma och föröka sig. Jag skall göra er bebodda som förr i tiden och visa er större godhet än förut. Då skall ni inse att jag är Herren.
12 På er skall människor åter vandra, hela mitt folk Israel. De skall ta er i besittning, ni skall bli deras egendom. Aldrig mer skall ni beröva dem deras barn.
13 Så säger Herren Gud: Man säger att du äter människor och berövar ditt folk deras barn.
14 Men du skall inte längre äta människor och beröva ditt folk deras barn, säger Herren Gud.
15 Jag skall låta dig slippa förödmjukande ord från de främmande folken. Du skall inte mer bli hånad av andra folk, säger Herren Gud.
16 Herrens ord kom till mig:
17 Människa! Då israeliterna bodde i sitt land orenade de landet med sitt leverne och sina gärningar. Orent som en kvinnas blödning fann jag deras leverne.
18 De utgöt blod i landet och orenade det med sina avgudabilder, därför tömde jag min vrede över dem.
19 Jag skingrade dem bland folken, de spreds ut i främmande länder. De fick det straff som deras leverne och deras gärningar förtjänade.
20 Vart de än kom bland de främmande folken vanärade de mitt heliga namn. Man sade om dem: »De är Herrens folk, och ändå har de fått lämna hans land!«
21 Det plågade mig att israeliterna vanärade mitt heliga namn bland folken de kommit till.
22 Säg därför till Israels folk: Så säger Herren Gud: Det är inte för er skull jag ingriper, israeliter, utan för mitt heliga namn som ni har vanärat bland de folk ni har kommit till.
23 Ni har vanärat mitt mäktiga namn överallt bland folken; det har blivit vanärat, men jag skall visa hur heligt det är. Genom er skall jag visa min helighet inför folken. Då skall de inse att jag är Herren, säger Herren Gud.
24 Jag skall hämta er hos de främmande folken, samla in er från alla länder och föra er till ert eget land.
25 Sedan skall jag bestänka er med rent vatten och göra er rena. Ni har orenat er med alla era avgudabilder, men jag skall göra er rena.
26 Jag skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött.
27 Med min egen ande skall jag fylla er. Jag skall se till att ni följer mina bud och håller er till mina stadgar och lever efter dem.
28 Ni skall få bo i det land jag gav era fäder. Så skall ni vara mitt folk, och jag skall vara er Gud.
29 När jag har befriat er från allt som gjort er orena skall jag befalla säden att växa hög. Aldrig mer skall jag låta er drabbas av svält.
30 Träden skall bära mycket frukt och åkrarna ge rik gröda. Aldrig mer skall andra folk kunna håna er för att ni lider hungersnöd.
31 När ni då minns ert onda leverne och all orätt ni har gjort kommer ni att avsky er själva för era synder och vidriga gärningar.
32 Kom ihåg att det inte är för er skull jag ingriper, säger Herren Gud. Blygs in i märgen för ert leverne, israeliter!
33 Så säger Herren Gud: När jag har renat er från alla synder skall jag låta städerna bli bebodda, och ruinerna skall byggas upp.
34 Det öde landet skall plöjas, och den som färdas där skall inte längre möta en ödemark.
35 Folk kommer att säga: »Detta land låg öde, men nu liknar det Edens trädgård. Städerna som låg i ruiner, förstörda och ödelagda, är nu bebodda och befästa.«
36 Då skall dina grannfolk, de som finns kvar, inse att det är jag, Herren, som har byggt upp det som var förstört och gjort ödemark till odlat land. Jag, Herren, har talat, och jag skall göra som jag har sagt.
37 Så säger Herren Gud: Ännu en sak skall jag göra för Israels folk när de ber mig: jag skall låta dem föröka sig tills de blir som fårhjordar.
38 Som Jerusalem vid högtiderna fylls av offerfår, så skall hjordar av människor fylla de förstörda städerna. Då skall de inse att jag är Herren.