22 Men jag hejdade mig och handlade som det anstod mitt namn, jag ville inte att det skulle bli vanärat inför de folk i vilkas åsyn jag förde ut israeliterna.
23 I öknen svor jag emellertid att skingra dem bland folken och sprida ut dem i främmande länder.
24 De hade ju inte levt efter mina stadgar. De hade förkastat mina bud och vanhelgat mina sabbater och låtit sig lockas av sina fäders avgudabilder.
25 Jag gav dem också bud som inte var goda och stadgar som inte förde till liv.
26 Jag gjorde dem orena när de som offergåva överlämnade det första som kom ur moderlivet. Ty jag ville injaga skräck i dem så att de skulle inse att jag är Herren.
27 Människa! Tala nu till israeliterna och säg: Så säger Herren Gud: Ännu en gång skymfade era fäder mig med sin trolöshet.
28 När jag hade fört dem till det land som jag svurit att ge dem och de såg alla höga kullar och lummiga träd förrättade de sina slaktoffer där, skänkte anstötliga offergåvor, frambar offer med blidkande lukt och utgöt dryckesoffer där.