26 Dina roddare förde digut på vida vatten.Östanvinden krossade diglångt ute till havs.
27 Ditt gods och alla dina varor, dina sjömän och matroser, de som tätat dina läckor, de som skött din byteshandel, allt ditt krigsfolk och hela ditt uppbåd sjunker i havets djup den dag du går under.
28 Dina matrosers nödropfår stränderna att darra.
29 De som sitter vid årornalämnar sina skepp.Sjömännen går i land,havets alla matroser.
30 De skriker av sorg,de klagar bittert över ditt öde.De strör jord på huvudetoch krälar i aska.
31 De rakar sig skalligaoch sveper sig i säckväv.De fäller bittra tårar över digoch klagar bittert.
32 Jämrande stämmer de uppen sorgesång över dig:»Vem var som Tyros,detta fäste i havet?«