29 De som sitter vid årornalämnar sina skepp.Sjömännen går i land,havets alla matroser.
30 De skriker av sorg,de klagar bittert över ditt öde.De strör jord på huvudetoch krälar i aska.
31 De rakar sig skalligaoch sveper sig i säckväv.De fäller bittra tårar över digoch klagar bittert.
32 Jämrande stämmer de uppen sorgesång över dig:»Vem var som Tyros,detta fäste i havet?«
33 Där dina varor fördes i land fylldes folkens behov. Med ditt överflöd av alla slags bytesvaror gjorde du jordens kungar rika.
34 Nu har du krossats på havetoch försvunnit i djupet.Dina varor och ditt manskaphar gått till botten med dig.
35 Kustländernas folkkänner fasa för din skull.Kungarna ryser,deras ansikten förvrids av skräck.