7 skall jag låta främlingar anfalla dig, grymma hedningar. Med draget svärd skall de angripa din härliga vishet, de skall släpa din storhet i smutsen.
8 De skall sänka dig i graven. Ute på havet skall du dräpas och dö.
9 Vågar du, ansikte mot ansikte med dina mördare, säga: »Jag är en gud«? Nej, du är en människa i dina dråpares våld, inte en gud.
10 Som en oomskuren skall du dö för främlingars hand. Jag har talat, säger Herren Gud.
11 Herrens ord kom till mig:
12 Människa! Sjung en sorgesång om Tyros kung: Så säger Herren Gud:Du var som en dyrbar sigillring. Du var full av vishet och fulländat skön.
13 I Eden, Guds trädgård, bodde du. Du var höljd i ädelstenar av alla de slag: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, rubin och smaragd. Av guld var dina smycken och prydnader, gjorda åt dig den dag du blev skapad.