3 Israels Guds härlighet hade nu lyft sig från keruben som den vilat på och flyttat sig till templets tröskel. Han ropade på mannen som var klädd i linnekläder och bar skrivdon i bältet.
4 »Gå genom staden, genom Jerusalem«, sade Herren till honom, »och rita ett tecken i pannan på dem som suckar och stönar över alla de vidrigheter som bedrivs där.«
5 Och till de andra hörde jag honom säga: »Följ honom genom staden och slå ihjäl, utan förskoning, utan barmhärtighet.
6 Döda gammal och ung, barn och kvinnor, förgör dem, men rör ingen som bär tecknet. Börja vid min helgedom.« Då började de med männen, de äldste, som stod framför templet.
7 »Orena templet och fyll förgårdarna med dräpta«, sade han till dem, »gå sedan ut i staden och slå ihjäl.«
8 De gjorde så, och jag blev ensam kvar. Jag föll ner med ansiktet mot marken och ropade: »Ack, Herre, min Gud, tänker du förgöra allt som finns kvar av Israel och tömma din vrede över Jerusalem?«
9 Han svarade mig: »Israels och Judas skuld är oerhörd. Blod flyter i landet och laglöshet härskar i staden. Herren har övergett landet, Herren ser ingenting, säger de.