5 När alla hade hållit sin fest såg Job till att hans barn blev renade. Tidigt på morgonen offrade han brännoffer för var och en av dem. Han tänkte: »De kan ju ha syndat och i sina tankar förbannat Gud.« — Så brukade Job alltid göra.
6 En dag när gudasönerna trädde fram inför Herren var också Anklagaren med bland dem.
7 Herren frågade honom: »Var har du varit?« Anklagaren svarade: »Jag har vandrat kors och tvärs över jorden.«
8 Herren frågade: »Lade du märke till min tjänare Job? På hela jorden finns ingen så oförvitlig och rättrådig som han, ingen som så fruktar Gud och skyr allt ont.«
9 Anklagaren svarade: »Det är väl inte utan orsak som Job är gudfruktig.
10 Du har ju själv på allt sätt skyddat honom och hans familj och allt som tillhör honom, du välsignar allt han gör, och hans hjordar brer ut sig över landet.
11 Men sträck ut din hand och rör det som tillhör honom, då kommer han att förbanna dig rakt i ansiktet.«