1 Den rätta tiden är inte dold för den Väldige,men varför får hans trogna aldrig se honom handla?
2 Gränsstenar flyttas,rövade hjordar drivs i bet.
3 Den faderlöses åsna leder man bort,och änkans ko tas i pant.
4 De fattiga tvingas ur vägen,de svaga i landet måste gömma sig.
5 De är som vildåsnor i öknen,dit går de, där får de slita,de söker föda i ödemarken,mat åt sina barn.
6 På skurkars åkrar samlar de ax,plockar det sista i den gudlöses vingård.
7 De ligger nakna om natten, de saknar kläderoch har inget att skyla sig med i kölden.
8 Regnet i bergen gör dem genomvåta,de trycker sig mot klippan för att få skydd.
9 Den faderlöse rycker man från bröstet,den fattiges spädbarn tas i pant.
10 De måste gå nakna, utan kläder,hungriga tvingas de bära kärvar,
11 [---]törstande trampar de vinet i karen.
12 Från staden hörs döendes jämmer,sårade ropar i ångest.Gud hör inte deras bön.
13 Några gör uppror mot ljuset,de känner inte dess vägar,håller sig inte till dess stigar.
14 När ljuset är borta går mördaren till verketoch dödar fattiga och värnlösa.
15 Horkarlen inväntar skymningen,han tänker: »Ingen får se mig!«och döljer sitt ansikte.På natten stryker tjuvar omkring.
16 I mörkret bryter de sig in i husen,om dagen stänger de sig inne.De vill inte veta av ljuset.
17 För alla dessa är mörkret som morgon,med mörkrets fasor är de förtrogna.
18 [---]Förbannade är deras ägor i landet,till deras vingård går ingen för att skörda.
19 Smältvatten slukas av torka och hetta,syndaren av dödsriket.
20 Hans moders liv glömmer honom,han äts av maskar.Ingen minns honom mer,ondskan knäcks som ett träd.
21 Han handlade illa mot den barnlösa,änkan gav han ingen hjälp.
22 Men Gud som har makten släpar bort de starka,när han reser sig fruktar alla för sitt liv.
23 Han kan låta dem känna sig trygga och säkramen vakar ändå över allt de gör.
24 En stund står de stolta, så är de borta.De böjs och lägger sig som grässtrån,vissnar som de höga axen.
25 Så är det. Vem vågar säga att jag ljuger?Vederlägg mig, den som kan!