1 Så hör vad jag har att säga, Job,lyssna noga på mina ord!
2 Nu vill jag öppna min munoch låta min stämma höras.
3 Av uppriktigt hjärta talar jag kunskapens ord,mina läppar ger klara besked.
4 Guds ande skapade mig,den Väldiges andedräkt ger mig liv.
5 Svara mig om du kan,rusta dig till strid mot mig!
6 Inför Gud är du och jag lika,jag är formad av en lerklump också jag.
7 Du behöver inte känna fruktan för mig,jag skall inte trycka ner dig.
8 Men jag hörde själv vad du sade,dina ord undgick mig inte:
9 »Jag är ren och utan skuld,utan fläck och fri från synd.
10 Men han söker sak med migoch räknar mig som sin fiende.
11 Han sätter mig i stocken,han bevakar alla mina vägar.«
12 Nej, där har du inte rätt!Jag säger dig: Gud är större än människor.
13 Varför anklagar du honomför att han inte svarar dem?
14 På ett sätt talar Gud,ja, på två sätt den Osynlige.
15 I en dröm, en syn om natten,när människor sover sin djupaste sömn,när de slumrar på bädden,
16 då får han människorna att lyssna,han varnar och förskräcker dem
17 för att avhålla dem från deras ogärningaroch stäcka deras högmod.
18 Så räddar han dem från graven,från att fara ner i dödsriket.
19 Eller när en man tuktas av plågor på sin bädd,med ständiga smärtor i kroppen:
20 han får avsmak för mat,saknar aptit för de läckraste rätter,
21 han mister hullet och syns knappt mer,kroppen är tärd intill osynlighet,
22 han står på gravens rand,han möter dödens makter.
23 Om då en ängel kommer till honom,ett av de tusende sändebuden,och förklarar honom rättrådig,
24 då har Gud förbarmat sig och sagt:»Rädda honom från att sänkas i graven,lösen är erlagd.«
25 Hans kropp blir smidig som ynglingens,han återfår sin ungdoms kraft.
26 När han ber till Gud blir han bönhörd,han får träda fram inför honom med jubel.Så blir människan återupprättad av Gud.
27 Jublande säger hon inför alla:»Jag syndade och gjorde det raka krokigtmen slipper det straff jag förtjänat.
28 Han har räddat mig undan graven,jag får leva och se ljuset.«
29 Allt detta gör Gud med människan,två gånger, ja tre,
30 han för henne åter från gravenoch låter livets ljus lysa över henne.
31 Lyssna nu, Job, hör på mig,var tyst, det är jag som talar.
32 Men har du något att säga, så gör det —tala du, jag skall gärna ge dig rätt.