1 Sofar från Naama sade:
2 Skall detta ordsvall inte besvaras,skall en pratmakare få sista ordet?
3 Ditt svammel förstummar alla,du smädar och ingen sätter dig på plats.
4 Du tror att du kommer med sanningenoch att du är fläckfri inför Gud.
5 Om ändå Gud ville tala,ta till orda och svara dig!
6 Han skulle kunna avslöja vishetens dolda djup— där finns klokhet i dubbelt mått.Då förstod du att Gud inte utkräver hela din skuld.
7 Kan du tränga in i Guds hemligheter,in i den Väldiges fullkomlighet?
8 Högre än himlen är den— vad kan du göra? —djupare än dödsriket— vad förstår du?
9 Längre än jorden sträcker den sig,vidare än havet.
10 Om han vill gripa och spärra inoch kalla till rättegång,vem kan då hindra honom?
11 Han känner de lögnaktiga,han känner igen synden när han ser den.
12 Om fånen kan få förstånd,då kan vildåsnan födas som människa!
13 Men om du tar ditt förnuft till fångaoch lyfter dina händer i bön till honom,
14 om du lägger bort allt som är syndigtoch inte låter någon ondska bo hos dig,
15 då kan du fläckfri, med högburet huvud,stå stark och utan fruktan.
16 Du kan glömma ditt lidande,minnas det som bortrunnet vatten.
17 Din tillvaro blir ljus som den klaraste dag,själva mörkret blir till morgon.
18 Du kan vara full av tillförsikt och hopp,du är beskyddad och kan sova tryggt.
19 Ingen skall hota din vila,många skall söka din gunst.
20 Men de gudlösa stirrar med tom blick,berövade varje utväg.Deras hopp är en vanmäktig suck.