1 Job sade:
2 Hur länge skall ni plåga migoch försöka krossa mig med era ord?
3 Tio gånger om har ni skymfat mig,utan att blygas kränker ni mig.
4 Hade jag verkligen felatskulle det vara min egen sak.
5 Ni som nu mästrar migoch vänder min förnedring mot mig,
6 ni skall veta: Gud har gjort mig orätt,han har kastat sitt nät över mig.
7 Jag klagar över våldet men får inget svar,jag ropar högt, men det finns ingen rättvisa.
8 Min väg har han spärrat, jag kommer inte fram,min stig har han lagt i mörker.
9 Han har klätt av mig min värdighet,berövat mig min ärekrans.
10 Han bryter ner mig tills inget är kvar,han drar upp mitt hopp med rötterna.
11 Han låter sin vrede flamma mot migoch räknar mig som sin fiende.
12 Hans horder går till samlat angrepp,de banar sig väg mot migoch belägrar min hydda.
13 Mina fränder har han skilt från mig,alla jag kände vänder mig ryggen.
14 Vänner och förtrogna har jag inga mer,mitt husfolk har glömt mig,
15 pigorna känns inte vid mig,jag har blivit en främling för dem.
16 Kallar jag på min tjänare svarar han inte,jag måste tigga och be.
17 Min andedräkt kväljer min hustru,jag äcklar mina närmaste.
18 Till och med barnen är vanvördiga,tar jag till orda blir jag motsagd.
19 Alla jag umgicks med visar sin avsky,de jag har älskat vänder sig mot mig.
20 Huden stramar över mina knotor[---].
21 Skona mig, skona mig, ni som är mina vänner,ty Guds hand har slagit mig.
22 Varför förföljer ni mig, ni liksom Gud?Tröttnar ni aldrig på att slita mig i stycken?
23 Om ändå mina ord skrevs ner,om de ändå sattes på pränt,
24 höggs in i klippan för alltidmed järnstift och bly!
25 Jag vet att min befriare leveroch till sist skall träda fram på jorden.
26 [---]Här, med min kropp, vill jag skåda Gud,
27 ja, honom vill jag skåda,jag vill se honom med egna ögon,inte som en främling.Jag förtärs av längtan.
28 Ni som säger: »Vi skall ansätta honom,hos honom finns roten till det onda« —
29 frukta svärdet,ty vrede är en synd som straffas med svärd.Ni skall veta: det finns en dom.