1 Job fortsatte sitt tal och sade:
2 Så sant Gud lever, han som vägrar mig min rätt,den Väldige, som fyllt mig med bitterhet:
3 Så länge jag har liv i migoch Gud låter mig andas
4 skall jag aldrig ta en lögn i min mun,aldrig låta falskhet komma över mina läppar.
5 Aldrig att jag ger er rätt!Till min död vidhåller jag min oskuld.
6 Jag står fast vid min rättfärdighetoch vägrar att ge upp den,jag har ingenting att förebrå mig.
7 Må min fiende stå som den skyldige,min motståndare röna syndarens öde!
8 Var är den ogudaktiges hopp när döden kommer,när Gud tar tillbaka hans liv?
9 Kommer Gud att höra hans ropnär nöden drabbar honom?
10 Kan han ha sin glädje i den Väldige,anropa Gud var dag och stund?
11 Jag lär er vad Gud är i stånd tilloch döljer inte hur den Väldige handlar.
12 Ni har ju själva sett det,varför då dessa tomma fraser?
13 Detta är den lott som beskärs en gudlös,den del som våldsmannen får av den Väldige:
14 Har han många söner faller de för svärdet,hans barn får aldrig äta sig mätta.
15 De som undkommer, dem lägger pesten i graven,och inga änkor håller dödsklagan.
16 Om han också hopar silver som sandoch samlar dyrbara kläder på hög
17 blir det den rättfärdige som bär dem,den ostrafflige som tar hand om silvret.
18 Huset han bygger är som ett fågelbo,som den koja en väktare gör.
19 Rik går han till sängs — en sista gång:när han slår upp sina ögon är allt borta.
20 Han jagas av fasor på dagen,om natten förs han bort av stormen.
21 Östanvinden slungar i väg honom,sveper bort honom från hans plats.
22 Han angrips utan förskoningoch tvingas ta till flykten.