1 Elifas från Teman sade:
2 Orkar du höra vad vi har att säga?Vem kan hålla tillbaka sina ord!
3 Själv har du visat många till rätta,du gav styrka åt kraftlösa armar,
4 dina ord höll den vacklande uppe,du gav stadga åt skälvande knän.
5 Men nu när du själv drabbas orkar du inte,när det träffar dig själv blir du rädd.
6 Ger din gudsfruktan ingen tillförsikt,din oförvitlighet inget hopp?
7 Tänk efter! När gick en oskyldig under,var gick en rättrådig förlorad?
8 Detta har jag sett: de som plöjer ondskaoch sår ofärd, de får skörda det.
9 De går under när Gud andas på dem,förintas av hans vredes fnysning.
10 Lejonet vrålar, vilddjuret ryter,men bestarnas tänder krossas.
11 Utan byte går lejonet underoch lejonungarna skingras.
12 Ett ord smög sig till mig,nådde mitt öra i en viskning.
13 Det var under ängslande syner om natten,när människorna sov sin djupaste sömn.
14 Jag fylldes av skräck och bävan,hela kroppen skälvde av skräck.
15 En vind drog förbi,en storm som fick mig att rysa.
16 Då stod där något jag aldrig sett,en gestalt trädde fram för min syn.I tystnaden hörde jag en röst:
17 »Kan en människa ha rätt mot Gud,kan en man vara ren inför sin skapare?«
18 Nej, inte ens sina tjänare litar han på,även hos änglarna ser han brister,
19 än mer då hos dem som bor i hyddor av ler,dem som har sitt ursprung i jord.De krossas som mal,
20 innan dagen blir kväll förgås de,oförmärkt går de under för alltid.