1 Job svarade Herren:
2 Jag vet att du förmår allt,inget du föresatt dig är omöjligt för dig.
3 »Vem är du som döljer min visa planmed ord utan förnuft?«Ja, jag har talat om det jag inte begriper,det som är för högt för mig,det som jag inte vet något om.
4 »Lyssna nu, så skall jag tala,ge mig besked när jag frågar!«
5 Förr hade jag bara hört om dig,nu har jag sett dig med egna ögon.
6 Jag är tillintetgjord och ångrar mig,i stoft och aska.
7 När Herren hade talat så till Job sade han till Elifas från Teman: »Jag är vred på dig och dina båda vänner. Ni har inte talat sanning om mig som min tjänare Job.
8 Hämta därför sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er själva. Min tjänare Job skall be för er, honom skall jag bönhöra, så att det inte händer er något ohyggligt för att ni inte har talat sanning om mig som min tjänare Job.«
9 Då gick Elifas från Teman, Bildad från Shuach och Sofar från Naama och gjorde som Herren hade befallt dem, och Herren bönhörde Job.
10 När Job bad för sina vänner återupprättade Herren honom och gav honom dubbelt så mycket som han hade ägt förut.
11 Jobs alla bröder och systrar och vänner från förr kom hem till honom och åt tillsammans med honom, de visade sin medkänsla och tröstade honom för alla de olyckor som Herren hade låtit drabba honom. Var och en gav honom en kesita och en guldring.
12 Herren välsignade slutet av Jobs levnad mer än dess början: han fick 14 000 får, 6 000 kameler, 1 000 par oxar och 1 000 åsneston.
13 Och han fick sju söner och tre döttrar.
14 Den första gav han namnet Lillduvan, den andra Kanelblomman och den tredje Sminkdosan.
15 I hela landet fanns inte skönare kvinnor än Jobs döttrar. Deras far lät dem få ärva tillsammans med bröderna.
16 Job levde sedan 140 år till och fick se barn och barnbarn i fyra led.
17 Så dog Job, gammal och mätt av år.