17 Min andedräkt kväljer min hustru,jag äcklar mina närmaste.
18 Till och med barnen är vanvördiga,tar jag till orda blir jag motsagd.
19 Alla jag umgicks med visar sin avsky,de jag har älskat vänder sig mot mig.
20 Huden stramar över mina knotor[---].
21 Skona mig, skona mig, ni som är mina vänner,ty Guds hand har slagit mig.
22 Varför förföljer ni mig, ni liksom Gud?Tröttnar ni aldrig på att slita mig i stycken?
23 Om ändå mina ord skrevs ner,om de ändå sattes på pränt,