1 Sofar från Naama sade:
2 Jag blir så upprörd att jag måste svara,min bestörtning tvingar mig.
3 Jag får lyssna på kränkande klander,du har svarat mig med prat i vädret.
4 Vet du inte detta: Sedan urminnes tid,sedan människan blev satt på jorden,
5 varar de ondas jubel en kort stund,den gudlöses glädje ett ögonblick.
6 Om han också växer ända upp i himlen,om hans huvud når till molnen,