20 Hans moders liv glömmer honom,han äts av maskar.Ingen minns honom mer,ondskan knäcks som ett träd.
21 Han handlade illa mot den barnlösa,änkan gav han ingen hjälp.
22 Men Gud som har makten släpar bort de starka,när han reser sig fruktar alla för sitt liv.
23 Han kan låta dem känna sig trygga och säkramen vakar ändå över allt de gör.
24 En stund står de stolta, så är de borta.De böjs och lägger sig som grässtrån,vissnar som de höga axen.
25 Så är det. Vem vågar säga att jag ljuger?Vederlägg mig, den som kan!