20 Mitt anseende var alltid gott,bågen i min hand behöll sin spänst.
21 Man lyssnade förväntansfullt på migoch avvaktade under tystnad mina råd.
22 När jag hade talat sade ingen något mer,varje ord sjönk in i dem.
23 De väntade på mig som på regnet,som man törstar efter ett vårregn.
24 Log jag mot dem fattade de mod,när mitt ansikte lyste sken de upp.